Sorry att jag inte skrivit på ett tag men jag har faktiskt en bra anledning, Twilight.

Under några veckors tid började jag inse att min omvärld kom in i någon konstig Twilight dimma. Allt jag hörde folk prata om, diskutera, göra och se var Twilight, det var som att resten av världen inte existerade och allt på grund av fyra bäcker om vampyrer.

Länge bara fnös jag åt vad alla sa och tänkte "Men är dom helt dum i huvudet hur bra kan dom vara?"

Så kom min födelsedag och jag fick alla tre böckerna av min kära farmor. Full av fördomar lade jag mig i min säng på Tisdag kväll och började läsa första kapitlet.

En vecka och fyra böcler senare vaknar jag upp ur denna fantastiska värld och fattar knappt vad som hänt. Plötsligt hängde jag gladeligen med i Twilight snacket och fann mig ofta börja det... konstigt...

Så här i efterhand när jag äntligen börjar komma tillbaka till mitt liv skulle jag vilja påstå att detta är de bästa böckerna jag läst i mitt sjuttonåriga liv och jag vet redan vad som står överst på önskelistan till jul. En Edward, komplett med snygga syskon och oemotståndliga ögon.

 "Mamma, snälla kan jag få behålla honom?" ;)

XO

Matilda

Idag hoppade jag upp, pigg och kry (not!) klockan halv sex på morgonen, om det ens räknas som morgon... I alla fall följde jag O.C brudarnas exempel och packade min lilla yoga väska, en mycket söt sak btw och gav mig i sällskap med min lillasyster iväg till gymet.

Jag skyndade in genom dörrarna (som vanligt var jag tio minuter sen...) packade upp min yoga matta och svepte med blicken äver rummet där jag inte såg något vidare interessant, en halv sekund senare klev världens snyggaste hår in i rummet, okej, det fanns en kille till håret också... men seriöst, vilket hår! Min yoga lärare började prata och sedan stod jag där i 45 minuter och böjde min kropp i ställningar jag inte visste var möjligt!

Jag kan faktiskt inte besätmma mig för om jag tycker om yoga eller inte... ena sekunde upplever jag det som en traumatisk upplevelse som jag skulle vilja likna med att hänga upp och ned från ett träd i tjugo minuter för att nästa sekund hitta fullständig still het och balans... hm... nej, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om den här upplevelsen.... jag tror jag tycker om det. Anyways, så har jag besämt mig för att ge det en till chans nästa vecka. Om inte annat bara för att se den extremt coola killen med snygg hår igen, allting blir roligare om en snygg kille är inblandad:)

XO

Matilda

Jag har nu lyssnat på fall out boy i tre år, det vill säga sedan jag började på högstadiet i klass 7a2 och kom på att Britney Spears inte riktigt var min typ...

Nu har i alla fall fall out boy eller FOB som de så snyggt kallar sig släppt ett nytt album, Foile á deux. Jag har lyssnat på varje låt typ tusen gånger nu och är redo att ge mitt utlåtande om denna skiva;

Fall out boy har lyckats ännu en gång. Jag måste säga att jag var skeptisk efter förra skivan eftersom jag var en av dem som då inte gillade deras "nya" stil men jag antar att även jag, växer upp.

På den här skivan blandar FOB skönsång av Patrick Stump med finurliga texter av allas favorit basist Pete Wentz och dessutom smyger sig en skön "original" Panic at the disco touch in när Brendon Uri (sångare i panic) också får vara med.

Min slutsats är att Foile á deux är en mysigt glad skiva som kommer göra sig fint vid stranden och på terassen i sommar;)

XO

Matilda

Hej! 

Nu har jag länge obeserverat mina vänners bloggande i detalj och tänkte att nu är det min tur, hur svårt kan det vara? (min väl uppbyggda imege av kaffe, ramones och converse känns inte heller riktigt "complete" utan en blogg) så nu har jag gjort det, skapat min alldeles egna blogg där jag tänker skriva om... tja... mina tankar och åsikter? Kankse, vi får väl helt enkelt se vad det blir.

XO

Matilda