Midsommar har aldrig varit någon stor grej för mig, jag glömde faktiskt nästan bort den i år. Jag blir alltid lika förvånad när folk planerar i veckor vad de tänker göra på midsommar. Jag vet nästan aldrig...

I år blev det till att åka upp till Stugan, jag har ändå gjort det sedan jag var typ tre så varför inte? Där körde jag och Julia en superspontan grej (vi ringde varandra vid lunch och kom då på att vi nog borde spenadera midsommar tillsammns...), älskar att vara spontan.

Det var trevligt, det är alltid trevligt att umgås med Julia. Vi krousade (ingen aning om hur det stavas...) genaom Härnösand, åt pannacotta paj, gav en konsert på murberget och skrev en låt om ryska män.

Kanske inte den klassiska midsommaren men det var nice ändå, vem beböver traditioner anyways?

Nu ska jag se på supernatrual och se om den är så bra som Johannes säger...

XO

Matilda

Nu sitter jag här, helt själv med soft musik i bakgrunden, tända ljus och en bok framför mig och kom och tänka på en sak...

Ensamhet är inte hemsk eller otrevlig om man själv valt det.

Ensamhet är bara otrevlig när den inte är självvald.

XO

Matilda

Every new beginning comes from someother beginnings end...

Jag har skjutit upp på att publicera det här inlägget i flera dagar nu, bara haft det inom mig men inte riktigt orkat få ner det i ord, eller kanske har jag bara inte velat men nu känns det som att det är dags... Innan det inte längre finns inom mig. Så, here we go...

Jag har just gått ut första året på gymnasiet, jag, Matilda Andersson har klarat av mitt första år på gymnasiet, jag överlevde. Inte bara det faktiskt, nej, mycket har hänt under det här året, jag har lärt mig mycket om mig själv, fått flera underbara "estetar" vänner och kanske har jag vuxit lite också?

Idag gick jag genom korridoren på skolan, den jag gått igenom så många gånger i år. Jag hörde ljudet av mina klackar reflekteras tillbaka till mig, klick, klack. Jag såg hur alla elver och lärare tömde sina arbetsrum och jag kände för att gråta, för att bara säga åt alla att sluta, det kan inte vara slut än, jag vill inte att det ska vara slut än... För första gången i mitt 17 åriga liv ville jag inte ha sommarlov, det kändes konstigt.

Egentligen vet jag att det inte är sommarlovet som känns sorligt, nej, det gör det inte. Det är vetskapen om att jag inte kommer komma tillbaka den 24 augusti som känns sorlig... Det känns som att det här är ett stort steg i mitt liv ett jag kankse egentligen är redo för men jag har inte riktigt självförtroende nog att veta att jag är det, därför känns det svårt.

Det här är slutet på ett kapitel. Nu kommer väntan, en mellan tid och sedan hoppar jag ut i det okända och nya alldeles själv...

Ja, idag är slutet på ett kapitel i mitt liv.

XO

Matilda

Idag fick jag en av mina moments och tänkte att jag skulle dela med mig...

Jag har ganska länge känt mig lite stressad och uppjagad och inte riktigt mig själv, orolig. Idag tror jag faktiskt att jag kom på varför.

Jag har idag funderat över detta och kommit fram till följande;

Jag tror att alla har någon eller några saker som man gör som gör att man känner sig lugn, som tömmer tankarna ur huvudet ett tag och man kan bara ta ett break, vissa städar, andra läser, några kör bil, ja det kan vara i princip vad som helst.

Själv har jag tre sådanna här saker.

Musik

För mig är det så himla skönt att bara få sätta sig vid pianot och spela av sig lite. Spela det man känner för och bara inte tänka.

Bild

Jag tycker faktiskt väldigt mycket om att rita, framförallt teckna.

Och sist men inte minst (förmodligen störst i storlek...)

Hästar

Det är så extremt skönt att komma till stallet efter en stressig dag. Att bara vara där, rida och känna lugnet som på något sätt omger ett stall, det är väldigt skönt.

Ja, det var det här jag kom på. Att på senare tid har alla de här sakerna, både pianot och Maya fått tagit så mycket mindre plats bara för att jag ska hinna med att få betyg i skolan. Jag tror inte att det är bra, egentligen inte alls bra. Det jag vill säga är alltså att man måste ta reda på vilka sådan här saker man gör (bild, musik, what ever) och sedan se till att man försätter göra dessa saker även fast man har det skit stressigt för de hjälper en faktiskt att få mer engergi att lägga på jobb eller skola.

Ja, som Bob Hansson säger;

Nu vet ni

XO

Matilda

I fredags hände det. Äntligen efter flera veckor av planerande packade vi äntligen in oss i bilen och åkte upp till stugan...

...Och sedan åkte vi hem. Nej, inte riktigt så men det kändes som det... Det gick så fort.

Vi bastade i flera timmar och badade i polen som var så kall att det nästan inte gick att andas. Jag och Elin återupplivade gamla ridläger minnen och körde en finsk fylla (en lek). Sarah blev BFF med husspöket Walter och vi klämde ihop oss åtta pers i en liten säng och såg på Disney. Vi grillade, eller Tomas grillade om man ska vara noga och för första gången firade jag faktiskt national dagen. Sedan samlades vi på morgonen och åt frukost tillsammans. Så jävla trevligt, mysigt... Vädret var sämst men vad gör det när man har trevligt sällskap, egentligen.

Nej, det här får vi göra om!

XO

Matilda

Hittade just den här på datorn...

Jag packade min ryggsäck och följde packlistan noga, sovsäck, liggunderlag, mitt nya urläckra nagellack från chock, min plattång och allt annat absolut nödvändigt som behövs på en camping tripp med nya klassen.

Medan jag omsorgsfullt lade ner mina vita, låga Converse såg jag storartade vildmarks scener i stil med Indiana Jones framför mig. Jag kunde höra signatur melodin spela och såg mig själv klättra upp för branta berg och brottas med alligatorer, hela tiden med perfekt hår och en söt mycket passande grön och beige outfit med matchande skor.

Med dessa underbara visioner i tanken klev jag glatt på bussen med mina klasskamrater. Jag tittade mig omkring och insåg att kläd koden på denna resa var mjukis byxor med tillhörande jacka. Jag tittade ner på mina egna Diesel klädda ben och undrade varför ingen informerat mig om detta?

Efter bussresan som var precis lagom lång för att bläddra igenom dagens metro var vi framme i Lögdö. Vädret var kanske inte på vår sida men ingenting kunde sänka min äventyrslust. Återigen kom den heroiska melodin in i mitt huvud och jag såg mig själv kämpa genom regnet med packningen på ryggen och lera till knäna.

Jag klev ur bussen och ignorerade mina nyvunna vänners klagomål på det dåliga vädret. Istället slängde jag upp min packning på ryggen och började gå.

Efter cirka 20 steg var Indiana Jones som bortblåst från mitt minne och jag insåg att mina kära Converse var bra till mycket men de är inte vattentäta, who knew!?

När vi väl kom fram till logen vi skulle sova på var jag genomblöt och det såg ut som om jag dränkt min packning, då var det dags för nästa test. Paddla kanot.

Jag grep tag i första bästa paddlarkompis sedan begav vi oss ner till vattnet.

”Så, då var vi på plats. Vi ska bara hämta en kanadensare så ska vi starta sedan.” Sade min gympa lärare med entusiasm.

Kul! Tänkte jag, nu får jag äntligen användning för min engelska! Till min stora besvikelse kom hon tillbaka med en kanot, oj då…

Vi fick en genomgång på hur man paddlar och sedan skickade de iväg oss. 

I en timme satt jag sedan ihop klämd i en ”kanadensare” och hörde min partner ropa ”höger, vänster, oj oj oj! Höger!!!”  jag försökte desperat följa hans direktiv och klarade det med varierad framgång. Efter marshen tillbaka svor jag högt över Indiana Jones och började mer och mer tillbe Gossip Girl kidsen med gallerior och löjligt dyra skor.

Jag kände mig som Jack Skelleton då han kommer till jul-landet. Först var jag överlycklig och fascinerad, jag försökte härma det, gjorde allt i min kraft för att det skulle bli bra men det slutade med ett katastrofalt resultat.

Ändå uppskattar jag turen och visst hade vi kul!?

Nu kan jag med lugn acceptera att jag, nu och för alltid hör hemma i Gossip Girl världen med de dyra kläderna, fina restaurangerna och exklusiva hotellnätter, Indiana Jones är trevligare att titta på än att uppleva.   

You know you love me  

XOXO

Sittter nu här i skolan, har haft sovmorgon till nu, egentligen har jag sovmorgon till klockan ett men jag tänkte att jag skulle vara hurtig och duktig och komma hit och plugga lite. Det belv inte så. I stället sitter jag här med Lisa och diskuterar annat, en del Gemu (gehörs och musiklära) sådant där tråkigt som:

"visst var det Idas sommar visa som var en ren kvart?" och

"Det är am som är c's moll parallel eller hur?"

Extremt närdigt men oväntat trevligt.

Nu ska jag gå till musikhuset, sätta mig vid pianot och bara ta det lugnt, låta fingrarna spela och tänka på något annat, det är så skönt, att bara spela...

Nu kom Dario in också och påminde mig om all matte jag borde göra men jag tänker spela piano istället. Vad jag kommer sakna det här nästa år, alla människor och att bara sitta här och se folk komma och gå, det är trevligt, jo, det kommer jag att sakna...

Läste just igenom allt det här och oj vilket kontigt blogg inlägg men jag var på lite konstigt humör, kanske förstår ni eller inte... Nej nu ska jag till mitt piano som inte är mitt piano.

XO

Matilda