I helgen hjälpte jag min syster med hennes svenska uppgift, de skulle skriva en krönika om ondska och plötsligt började jag fundera över detta ämne själv…

Jag har alltid varit intresserad av ondska och elaka människor, jag ser gärna serier som Dexter och Criminal minds och har läst många fantasy böcker som alltid har en skurk. Jag vet inte riktigt varför ondska intresserar mig så, kanske är det bara mitt allmänna intresse för människor, deras historier, känslor och liv. Trots att jag ser på så många serier och läser så mycket om ”ondska” vet jag inte vad jag ska svara när min syster frågar, ”vad är ondska?”. Ju mer jag tänker på det desto längre bort känns svaret, som om jag har det men ser det inte, eller ser så många vägar till det att jag inte kan bestämma mig för vilken som är rätt.

När jag var liten (på den gamla goda tiden när allt var lätt…) såg jag ständigt på Disney och visste precis vad som var rätt och fel, mörkt och ljust , vilka som var onda och vilka som var goda. Kapten krok, Scar, Hades, Voldemort, det var de som var onda och de som skulle fångas och sitta i fängelse, det var lika självklart som att man fick godis på lördag.

Nu har jag vuxit upp (lite i alla fall…) och läser helt andra böcker, ser på andra filmer och jag har svårare och svårare att avgöra vem som är ond och god, ljust och mörkt, allt verkar gå i gråtoner, existera i något mellan land.

Vad är det som gör en människa ond, egentligen?

Som ni kanske alla har lagt märke till har jag läst Twilight och min första tanke när jag tänkte på ondska var om Edward är ond? Han tycker det själv och han är faktiskt en vampyr som har dödat många människor men ändå kan jag inte se honom som ond, gör det verkligen honom ond bara för att han mördat? Kan en så fantastiska människa vara ond överhuvudtaget när han hela tiden försöker göra det bästa av sin ondska, han gör vad han tror är rätt och gör så gott han kan utifrån sina förutsättningar, är inte det definitionen av att vara god?

Ett annat av mina gråzoner är seriemördaren Dexter, är han ond? Han har ett behov av att döda som är så starkt att han inte kan ignorera det, det är omöjligt att motstå men han gör det bästa av sin mörka sida, sina livsvilkor och väljer att bara döda de som förtjänar det, våldtäktsmän, pedofiler, langare och så vidare. Men om jag nu är inne på denna mycket förvirrande tankebana, är våldtäktsmännen och pedofilerna onda? Har jag rätt att avgöra det, kanske blev de har männen och kvinnorna själv våldtagna och misshandlade, kanske är det här den enda verklighet de kan förstå… visst, det de gör är oförlåtligt och helt fel men är det ont eller är det bara fel? Ja, ni hör själv hur förvirrad jag är.

I slutändan tror jag faktiskt inte att jag vill tro på ondska. Jag väljer att tro på Criminal Minds, det finns alltid en anledning till att människor är som de är, gör som de gör. Det kan vara olika saker som påverkar men det finns alltid en förklaring, dålig uppväxt, vissa är faktiskt sjuka och kan inte hjälpa vad de gör och en massa andra hemska saker jag inte vågar tänka på. Människor kan vara hemska mot varandra men jag tror inte att det är ondska. Nej, det finns alltid en anledning andra känslor bakom, kärlek, hämnd, skräck, men inte ondska. Ondska är inte en naturlig del av människan, däremot är överlevnadsinstinkten det, men det är en helt annan diskussion;)

Kan du inte vara god så kan du ändå vara det bästa du kan...

XO

Matilda

Childhood is not from birth to a certain age and at a certain age
The child is grown, and puts away childish things.

Childhood is the kingdom where

                                      nobody dies...

Jag måste börja det här blogg inlägget med en varning till alla er som inte hänger med i Gossip Girl, läs inte det här, det kan försötöra ganska mycket för er;)

I alla fall så kom det ut ett nytt Gossip Girl avsnitt igår, ett jag spänt väntat på i en hel vecka då förra veckans avsnitt var riktigt bra.

Så jag tog några vofflor i går kväll (det var ju voffeldagen, då måste man äta vofflor) och satte mig ner vid tv och körde igång nya Gossip Gorl avsnittet. Gissa om jag blev besviken! Allt bara sket sig totalt, jag blir så jävla förbannad!

Först och främst vad fan håller Nate på med? Jag som började tycka om honom och så kommer han nu och bara "neeej, jag ska bli politiker och värsta seriös" gå och dö grabben!

 Detta gjode mig dock bara lite små irriterad.

Det värtsa med gårdagens avsnitt var Blair och Chuck. Jag är ett stor fan av deras förhållande, det är så himla skrewed up att det blir så himla rätt. Varför kan de inte bara få vara tillsammans? Varför måste det hela tiden komma någon annan emellan? De som skriver Gssip Girl måste verkligen vara desperata efter något som kan hålla dem ifrån varnadra...

Jag blir tokig!

XO

Matilda

Ps

Killen som spelar Cuck är egentligen britt och har ett as härligt band som heter The Filthy Youth, perfekt vårmusik :)

Här är en av deras låtar;)

Hej alla glada!

Tydligen finns det folk (host, Johannes...) som tycker att jag bloggar för lite så jag tänkte att det kanske är dags att skriva lite igen...

Dagens otorligt intressanta ämne, The O.C (jag vet, sååå intressant, men det är min blogg så jag skriver om vad jag vill ;) )

I alla fall så vaknade jag jobbigt tidigt i morse, jag försökte desperat somna om utan större framgång och tillslut gav jag upp med en lång harang svordommar.

Jag stod i köket ett tag lite förvirrat, vad gör man egentligen klockan halv sex på morgonen?

Tillslut kokade jag mig själv en kopp kardemumma kaffe (så gott för er som inte smakat) och slog på ett avsnitt O.C

Ännu en gång kan jag konstatera hur bra O.C är! Jag tror seriöst att jag måste köpa en "I love Seth Cohan" T-shirt. Han är så jävla rolig!

I morse lyckades jag slå på avsnittet där Sandy har ett "sex talk" med Seth i vilket man kan njuta av repliker som:

"I felt like a fish Ryan, I was Nemo and I just wanted  to go home..."

"It's okay son, we Cohan men are sexual people..."

Jag tror faktiskt att The O.C var första serien jag följde och jag kan erkänna att jag har sett alla sesonger minst 3 gånger och jag tycker fortfarande att det är bra! Jag blir bara så glad när jag tittar på den...

Så... dagens lärdom, vaknar man klockan halv sex på morgonen och inte har Robert Pattinson i sin säng är rätt sak att göra att se på The O.C

XO

Matilda

Hej alla glada.

Är det någon annan som har lagt märke till miraklet? Det är soligt ute!

I morse när jag tittade ut genom fönstret insåg jag att det var sol idag igen. Plötsligt kände jag behövet av att skita i min tjocka, klumpiga dunjacka och drog istället på mig min älskade läderjacka. Jag snörade på mig mina låga converse, tog på mig Ipod lurarna och kunde inte hjälpa att slå på lite Håkan Hellström.

Plötsligt när jag gick där i solskenet med den glada spralliga musiken (säga vad man vill om Håkans röst men glad blir man av honom!) kunde jag inte hjälpa att små le och dansa lite för mig själv, snart är det vår! Tiden för sjukt snygga och tajta jeans, pumps, korta söta kjolar, stora läderväskor med matchande jackor och framförallt, solglasögon, solglasögon och solglasögon, jag lägtar redan!

It's such a lovley day...

                            //Coldplay

XO

Matilda

I söndags tog jag på mig mina fina klackar, lilla handväskan och mutade tillslut min kära syster med en chai-latte och drog iväg med henne på stan. Där gick vi den vanliga rundan, JC, MQ, H&M, Lagerhouse...

Jag gick också in en sväng på inrednings affären Granit eftersom min mamma fyller år i helgen. Där gick jag runt ett tag bland burkar och örngott och hittade tillslut en bra present, jag gick till kassan och skulle betala, Fan, jag hade inga kontanter... Jag gav tjejen bakom disken mitt kort och bad till gud att hon inte skulle fråga efter legg (slarvig som jag är har jag tappat bort mitt och inte fixat ett nytt...).

- Har du legg? Log tjejen mot mig.

- Måste jag ha det? Frågade jag tveksamt.

- Det vore bäst... Svarade tjejen med ett leende.

- Um... Okej? Sade jag och visste inte riktigt vad hon menade, skulle jag få betala eller inte?

- Får jag person nummer så är det lugnt. Sade hon och skrattade lite åt mitt förvirrade ansikte.

- Tack! Log jag och rablade snabbt mitt personnummer.

Jag gick ut från äffären och kände mig ganska nöjd. Sedan styrde jag stegen mot Kahls (min syster är svag för te). När vi kom dit och skulle betala visade det sig att även denna kassörska var riktigt sjyst, hon stod i en kvart och diskuterade vanlijlatte med mig och min syster.

Så, meningen med den här långa utläggningen;

Extremt trevligt med sjysta människor bakom kassan, jag har fått nog av vuxna, sura människor som ser ut som att de ska dö varje gång man frågar dem om hjälp. Jag vet inte om det är för att jag är under 20 eller vad som är problemet men seriöst, tror de verkligen att jag blir sugen att köpa något när de tittar på mig som om jag skulle stjäla hela butiken? Skärpning!

Hela min dag blev faktiskt lite bättre efter att jag blev bemött av dessa trevliga människor, dock måste jag säga att de inte går att jämföra med favoriten, Harrods. Där stod killar i grön kostym och höll upp dörren med ett vänligt leende och ett "good afternoon mam" på perfekt brittiska när jag kom gående emot dem. Himmelriket!

XO

Matilda

I morse under mina tjugo minuter på halvåtta bussen till stan insåg jag att jag börjar bli gammal...

När jag satt där på bussen med scull candy lurarna på och lyssnade lite soft på Blink 182's I miss you kände jag plötsligt ett sug efter att gå på pressbyrån, jag fann mig själv verkligen längta efter att få den där varma kaffekoppen i handen och ta den där första klunken av hett, svart kaffe...

När jag satt där och drömde om min kaffe kom jag plötsligt på vad fan jag höll på med, beroende av kaffe!? Kom igen, är jag 92 och heter Asta? Det här funkar inte, jag bestämde mig snabbt för att inte gå in på pressbyrån när jag kom till stan. Jag bytte låt till nått mer up tempo och försökte desperat tänka på annat.

Tillslut kom bussen fram till sundsvalls buss station och jag klev ur bussen, det första jag såg var... pressbyrån... kaffe...

Jag tittade mot busshållsplatsen som bussen jag skulle kliva på kom till, ingen buss... Jag tittade på pressbyrån, kände 14 kronor i min jackficka...

Äh vad fan!

Det är bara att ta in sin personlighet, jag är en kaffe beroende musik nörd som uppenbarligen har en inre ålder på 92 bast!

Snart kommer jag väl att börja skriva om min kärlek till småkakor också... underbart...

XO

Matilda