Mitt liv står ganska still nu, still fast i full fart. Det händer liksom inte så mycket fast samtidigt händer allt, fattar ni? Jag tror faktiskt att just nu är en av de där få perioderna i mitt liv där jag verkligen känner att jag är precis där jag ska vara precis nu.

Det är skönt.

Att veta vad jag ska göra fast behålla spänningen lite, trygg fast fri. Jag kom hem från Frankrike med nya syner och ny enrgi som jag nu lägger på allt jag tycker om, musik, vänner,skola (ja, faktiskt, har ni hört på tusan jag tycker om skolan... är det ens möjligt? Tydligen för just nu är det as kul att gå till skolan) och alla de där underbara små sakerna, kaffe, en snygg outfit, en god bok i höst mörkret och en mysig promenad genom stan.

Ja, livet är bra nu, alldeles underbart och perfekt i sin operfekthet.

Vilket skönt blogg inlägg det blev, om ingenting alls egntligen, men det är ju också någonting och nu börjar jag låta som Bob Hanson så nu är det dags att sluta...

XO

Matilda

Tänkte bara ta en liten stund av mitt liv till att skriva ner några väl valda ord.

Med en stor kopp kaffe i handen och en massa tankar snurrandes i huvudet drog jag mig iväg till min histora lektion. Tankarna som studsade omkring som små vilddjur handlade framförallt om diskutions uppgiften jag ska skriva till historian.

Hur ska jag skriva den? Diskuter, men hur mycket? Egna åsikter ska jag ha med sånna? Har jag några sånna?! 

Ja, jag tror ni alla varit där någon gång, om ni är som mig sp kanske ganska ofta...

Jag slog mig tyst ned, fem minuter sen, oops, men kaffet var nödvändigt... Sedan lyssnade jag intresserat på danskarnas framfart under medeltiden, vikingatiden är intressant den, äckliga vikingar som inte tvättar sig...

Hur som helst, efter genomgången gick historia läraren igenom diskutions uppgiften.

Det knöt sig lite i magen och plötsligt gjorde tusen tankar uppror i mitt huvud och jag visste inte vilken fråga jag skulle formulera först. Så börjar han prata.

"Ja, den här uppgiften... Gör den som ni tror att den ska vara så kan ni lämna in den och så går vi igenom den tillsammans så ska vi se vad ni gjort bra och vad ni behöver förbättra, det är ju inte meningen att ni ska vara bra på det här nu, kursen har ju precis börjat..."

Tyst. Alla tankar slutade hoppa och placerade sig i små fina högar.Varför kan inte alla lärare vara så?

Det jag alltså egentligen ville säga var bara hur underbart det är med bra lärare, vilken skillnad de gör! Någon som gör ämnet intressant och förstår att det är meningen att man ska utvecklas under kursen och inte kunna allt i början.

You have to learn to walk before you learn to talk...

XO

Matilda

Jaha nu är den slut, världens längsta dag, eller känns så i alla fall. Den här dagen, världens längsta alltså började i den lilla byn Escurolles vid den lilla staden Vichy i det lagomt stora landet frankrike.

Där vaknade jag i morse, eller i natt beroende på hur man ser på saken. I alla fall gick jag upp klockan 03,30, tvingade i mig en kopp kaffe och myste in mig i min stora sköna Coldplay tröja.

Sedan började resan. Jag hoppade in i bilen med mina 36,7 kg packning och åkte i en timme till Clearmont ferrands flygplats. Där väntade jag otåligt på flyget i två timmar, tjatade med irriterande fransmän som vägrar prata engelska, hallå tjena säger jag du jobbar fan på en flygplats...

En timme, en kopp svart kaffe och en croassaint senare och jag är framme på charles de gaulle, Paris. Där skyndar jag genom flygplatsen som är helt fantastiskt stor, går i genom säkerhetskontrollen och kommer fram till taxfree.

Där strosar jag omkring bland chanel, dior, louis vuitton, burberry och dolce och känner mig lite som färdinand under sin korkek. Jag tittar och inser att jag kanske har råd att köpa prislappen för mina 40 euro... Jag ger mina kära väskor en sista hjärtskärande blick och styr mina converse klädda fötter vidare. Nej, det blev ingen Louis vitton den här gången heller, det blev det gamla vanliga, godis, ost...

Två timmar och äcklig flygplansmat och senare...

... Stockholm! Home sweet home :D

XO
Matilda