Min pappa fyller år idag. Detta bar med sig att jag följde med mamma till Birsta igår för att köpa en födelsedags present till honom.

Min pappa spelar golf och ska åka på en golfresa till Irland i morgon. Allt dett gjorde att jag och mamma strosade in på golfaffären.

När jag gick där bland Lyel and Scott, JL och Peak kom jag fram till att jag verkligen borde börja spela golf! Varför har jag inte tänkt på detta förut? Att få hålla på med en sport där uniformen är chinos och pikétröjor, det är ju helt fantastiskt! Som om detta inte vore nog får man dessutom i sin supersöta peak kjol och rutiga Lyle and Scott tröja åka på Golf resa.

Golf resa = Åka till fina hotell, gå en runda på golfbanan, ta en drink i baren, gå till relaxen, äta grymt god middag utan dåligt samvete eftersom man ansträngts sig så hårt med golfen hela dagen...

Jag vill vara med, jag vill, jag vill, jag vill!!

Nu har jag inte tid att sitta här längre, jag måste ut i sandlådan och träna på att chippa (jag tror det heter så fast det låter ju lite som chips...) upp bollar ur sanden.

Handikapp 0, here I come!

XO
Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...