Idag hoppade jag piggt upp och bestämde mig för att det var dags att utforska min omgivning.

Jag packade ned kameran, Ipoden och snörade på mig mina röda Converse. Jag slog upp i min söta lilla franska bok hur jag skulle säga "jag går på en promenad" och slängde sedan ur mig den frasen på knakig franska:

Je vais aller une promenad

(ingen aning om grammatiken var rätt men de förstod i alla fall vad jag menade).

Jag sprang ned för trappan och gick ut på gatan. Dags för äventyr så jag gjorde som alla coola människor och gick dit näsan pekade.

Efter att ha gått ett tag och varit riktig turist med kameran i högsta hugg utan minsta lilla livs tecken så kom jag tillslut fram till en liten mack, jippi tänkte jag.

Den var stängd.

Fan!

Jag fortsatte min promenad i det fina vädret och mötte tillslut en skylt som sade "Boulangerie" och gissa vad, de hade öppet!!

Så där snubblade jag in hos bagaren och rabblade ur mig ett snabbt Bonjour på fruktansvärd franska och ignorerade glatt den sura minen tjejen bakom kassan gav mig.

Jag tittade mig omkring och insåg att jag egentligen inte ville ha nått men jag kunde ju inte gå ut härifrån utan att köpa nått med tanke på att tjejen bakom kassan intensivt stirrade på mig.

Ooops!

Så jag sträckte ut handen och tog första saken jag nådde, vilket råkade vara en körsbärs klubba för typ 20 cent...

Jag betalade stolt min klubba och vill bara säga att jag fötstod allt hon sade, jag vet, jag är läcker ;)

Väl ute på gatan igen stoppdade jag klubban i munnen, slog på "strawberry swing" i ipod lurarna och vände tillbaka hem igen.

Allt som allt en rätt trevlig morgon

XO
Matilda

Ja nu mina kära vänner har jag blivit inskriven i en fransk skola, det trodde jag aldrig att jag sulle få säga haha. Jag ska läsa typ en samhälls linje med fem timmar bild i veckan plus tre timmar musik. Det blir nog bra hoppas jag.

Jag fortsätter med mitt helt otroliga teckenspråk och blandar vilt den lilla franska jag kan med engelska och ett och annat svenskt ord (vilket inte gör så mycket eftersom de kan ungefär lika mkt svenska som engelska...) och lägger till en aning gester också, en väldigt intressant mix!

I går var jag på en rotary (klubben jag åker med) middag, där spelade jag boul och drack rose (sorry mamma men som de sade "man kan inte vara i frankrike och inte dricka vin, det är inte lagligt" och det var bara ett glas). Det var ju intressant... det kändes som "hej heter Matilda 70 år..."

J'ai faim (slut på min franska) så jag ska äta nu

XO
Matilda

Jaha då var man i Frankrike då.

Det första som hände när jag klev av planet var att en hetsig fransyska började prata snabb franska med mig och ville ha en massa papper och grejer, där stod jag och fattade ingenting... Hm... mys!

På liknande sätt har det fortsatt, det är vekligen sant som de säger, fransmän kan inte engelska och jag kan inte franska, det blir ett problem...

Idag har jag varit i Vichy, en stad på typ 30 000 invånare där jag börjar skolan nästa vecka, en väldigt stor skola!

För övrigt är det väldigt fint här, det ser ut precis som man tänker sig en liten fransk by och ja, de de äter baguetter hela tiden, är redan less på dem... som tur var hittade jag idag wasas knäckebröd på affären, yippii!

Ja ja, lite almänt kort skriver mer sen

XO
Matilda

Efter några timmars vildrusning i stockholm var det äntligen dags att gå bort och börja köa till Coldplay. Jag och Erika sprang långt före resten av vårt gäng på våra ego tränade ben och hann därför fram till Stadion med sex tjejer i släptåg. När vi väl kom fram till stadion (arenan där de skulle spela) var allt vi dåg en lång kö och vi frågade oss själv.

"var fan börjar kön?!"

Efter lite betänketid kom vi fram till att det var lika bra att bara chansa på ett håll så vi började gå, det var en jäkla lång kö... Tillslut kom vi fram till ett avbrott i kön och vi bestämde oss för att sätta oss ned och vänta, vänta, vänta. Efter ett litet tag visade det sig att vi gått före typ halva kön, Ooops!! Men med tanke på att skadan redan var skedd var det väl ingen idé att rätta till felet, right?

Efter att ha pressat i oss lite wok på typ tre minuter, vilket är väldigt bra med tanke på att vi var tvugna att äta med pinnar (inte det lättaste!) började de äntligen in släppet.

Som de äkta Coldplay fans vi är började jag och Erika springa allt vi kunde så att vi skulle få bra platser.

"Gå!" Skrek vakterna argt till oss.

"aja..." Svarade jag och Erika och sprang förbi...

... Och fick världens bästa platser! Typ tio meter från scen precis i mitten, grymt bra platser jag kunde lätt ta in Chris Martins snygghet (han är alldeles för snygg för att ha barn!)

Ytterligare två timmar, vätskebrist, fotverk och svärande senare och så stod de där. Plötsligt hade jag glömt att jag hade ont i fötterna och var less och allt som fans var coldplay.

Jag kan inte ens beskriva hur bra det var och jag tänker inte betyg sätta det heller.

Man ska inte betyg sätta konst

XO
Matilda

Jag har fått ännu en av mina fina uppenbarelser, jag tror faktiskt att jag börjar bli vuxen, kan det vara möjligt?

Har i sommar träffat flera tjejer och killar i olika åldrar, typ fjorton, femton, sexton och i många fall så har jag verkligen känt när jag pratat med dem att "det där är inte jag längre..." deras värld och funderingar har börjat kännas väldigt långt bort, ändå kommer jag tydligt ihåg hur det var att vara där men det är precis de, att vara där, jag är inte längre där...

Den stora "vuxen smällen" kom dock igår när jag stressat försökte få ihop hur vi skulle ta oss till stockholm idag och när jag började dra upp mina planer för mamma och hon förvirrat frågade;

"Varför frågar du mig om det, det kan väl du bestämma?"

Då kom jag till en av de få stunder i mitt liv då jag faktiskt inte riktigt visste vad jag skulle svara och sade tillslut.

"Ja, jo, det kan jag väl, men är det inte du som bestämmer?"

"Nej, det är du väl ändå stor nog att göra själv?!"

Detta kom som en liten schock för mig. Jag har i många år gjort upp planer för resor och så vidare men jag är ändå van vid att det är mamma som har sista ordet och att hon är med på ett hörn men kanske inte längre...

Det känns ganska bra, fast jobbigt också, ibland men mest skönt tror jag... ha, nu trodde ni säkert att jag visste var jag ville komma med det här. Men det vet man inte alltid...

Inte ens om man nästan är vuxen ;)

XO
Matilda

Jaha, var ska man börja? Har inte bloggat på alldeles för länge nu och jag har så mycket att berätta! Så det här kommer vara långt, det blir flera blogginlägg i ett, hehe.

Stugan <3

Jag och mina vänner körde en favorit i repris och åkte till min stuga för att umgås och chilla.

Det var helt underbart älskar er alla som var med kändes nästan som en saga i bland, åt typ godaste pizzan någonsin, mm... hade poolparty, bastade pratade över en kopp kaffe och tog ett midnatts dopp.

Good Times

Flygplatsen

Jag har en vän som precis som jag bestämt sig för att åka som utbytesstudent, fast hon åker till USA.

Helt plötsligt insåg vi alla att det bara var någon dag kvar tills hon åkte så vi bestämde oss för att samla ihop lite bilder och göra en scrap book till henne så att hon kunde komma ihåg oss när hon kom till staterna.

Morgon stund har guld i mun (eller nått) tänkte jag och hoppade upp klockan halv fem på morgonen (eller natten beroende på hur man ser på saken...) tillsammans med tre av mina vänner. Sedan bar det av till midlanda för att vinka farväl.

Där satt vi sedan och hoppade skrämt upp och intog våra positioner med stora leenden och en banderoll emellan oss varje gång någon passerade dörren, vi förväxlade vår vän med en medelålders tre barns mamma, drack sju koppar kaffe, och lekte med barn leksakerna.

Allt detta resulterade i att vi var hyperaktiva och hoppade i våra stolar när vi tillslut faktiskt sade hej då till vår vän och gav henne vår scrap book.

Så här i efterhand måste jag säga att det var en intressant upplevelse att stå på en flygplats efter två timmars sömn, kändes som att jag drömde...

Mycket tok ska man hinna med ;)

Way out West!

Åtta timmar i bil, två timmar på buss och en timme på tåg senare och jag stod där, redo och väntade spänt, Way out West, vilken upplevelse!

Det var folk överalt och jag såg massor av underbara band, Timo som var så lycklig att jag inte kunde stå still. Band of Horses som såg ut som cowboys men spelar så fantastikst bra. Artic Monkeys som kändes som att se gud, eller var det bara för att jag inte fick någon luft på tre timmar?

Kalaset fortsatte dag två med Vampire Weekend som var sååå grymma och hade världens sötaste sångare. Basment Jaxx som förvandlade hela Way out West till ett gigantiskt dansgolv och Lily Allen som kedjerökte i en timme och det hela avsutades med gamla godingar som Rocken roll highschool och hey boy med Teddybears.

Extremt lycklig tjej!

XO

Matilda