Jag satt i mitt arbetsrum på skolan för tio minuter sedan, inget ont anande och planerade mitt blogg inlägg då mina tankar plötsligt avbröts av ett gällt skrik. Jag tittade upp och insåg att det var Erika som skrek, jag slängde mig upp från min datorstol och sprang modigt till hennes räddning. En sekund senare gjorde jag henne sällskap uppe på bordet...

 - Var är den! Skrek jag och tittade skräckslaget ned på golvet sammtidigt som jag försökte lugna mig själv.

- Där! Tjöt Erika och pekade.

- Vad ska vi göra?

- Vänta...

Erika plockade upp en naturkunsakpt bok (modig tjej det där) och försökte fösa upp odjuret med den men den ville inte sammarbeta.

- Kom igen! Du klarar det! Sade jag uppmuntrande från min säkra plats på bordet.

Kampen var hård och jämn men tillslut lyckades hon ta kontrollen över monstret.

- Vad ska jag göra nu?

- Jag vet inte!

Utan att tänka vidare började Erika dra ut boken i korrdidoren där hon tillsut blåste av det äckliga långbenta monstret, vi sprang båda in i rummet igen och smällde snabbt igen dörren fter oss, faran var över!

En spindel mindre att oroa sig för

XO

Matilda

Ännu ett vardags äventyr hände mig i morse (jag vet, klockan är bara 08.30 men går man upp klockan sex har man hunnit med ganska mycket vid den här tiden). Som vanligt så var det dags för yoga i morse, beach 09 är i sikte nu och det är dags att börja leva sunt och träna ;) Halvdöd åkte jag in till stan och tog mig där ganska framgångrikt igenom 45 minuter yoga.

Det var när jag försökte mig på att stå på huvud som jag plötsligt fick syn på klockan i min upp och ner vända värld, fan, tjugo i åtta, min buss går kvart i, damn! Jag dunsade snabbt ner på fötter igen, ställde mig upp och vinglade till lite när blodet forsade tillbaka i kroppen, jag rusade halv yr igenom hela gymet och tog historiens snabbaste dusch bara för att inse att klockan redan var kvart i...

Efter att jag sminkat mig och klätt på mig, i lugn och ro, jag hade ändå redan missat bussen... bestämde jag mig för att trösta mig med en kopp kaffe, jag kunde behöva nått att göra nu när jag var tvungen att gå till skolan. Jag gick in på mitt favorit häng, pressbyrån där jag lite trött och stressad gjorde iordning en kopp kaffe till mig själv, jag tog kaffe koppen och gick fram till kassan.

- Vill du inte ha en kanelbulle också? Frågade tjejen bakom disken.

- Nej... Sade jag, det skulle vara väldigt gott men beach 09, påminde jag mig själv.

- Det blir 5 kr billigare om du tar en kanelbulle också.

- Va? I mitt dåvarande tillstånd kunde jag absolut inte få ihop det här i mitt huvud, hur kunde det bli billigare om jag tog en bulle också? Det kunde inte stämma, fick man göra så!?

- Om du tar en bulle så kostar bulle och kaffe 10 kr men om du bara vill ha kaffet blir det 14... Förklarade tjejen för mig, övertydligt som om jag vore fem år.

- Aha... Um... Ja, men då ska jag väl ha en bulle? Sade jag frågande och fattade fortfarande inte riktigt vad jag höll på med, morgonen är inte min bästa tid på dygnet...

När jag lämnade pressbyrån med både kaffe och bulle i handen såg jag den gigantiska reklamen utanför som sade att det fanns ett erbjudande just nu, kaffe och bulle tio kronor, Oopps!

Så nu sitter jag här, kaffe pigg och mumsande på en bulle, beach 09 kan vänta tills i morgon, right?

XO

Matilda 

Hej alla glada, och all inte glada också för den delen...

Jag har nu spenderat nästan en timme av mitt liv åt att försöka översetta ett brev från Franska till Svenska, inte riktigt my cop of tea om jag uttrycker det milt.

Som några av er kanske redan vet så ska jag åka till landet av baguetter och blockrandiga tröjor i sommar och bo där i ett år. För några dagar sedan fick jag ett brev från familjen jag ska bo i där de bad mig svara på tolv frågor, på Franska!! Tro mig, jag kan inte franska, jag är verkligen helt oduglig, typ i stil med Joey, shuta fluff? Det var också, after all, jag som kärde den legendariska

- Jag gick i Franska i ett helt år och lärde mig bara säga Merci och det betyder hej.

- Um... Matilda, Merci betyder tack...

- Fan!

Ja ni förstår ju sljälva hur bra det här kommer att gå... Men jag antar att jag i alla fall kommer att ha mycket intressant att blogga om i stil med "sade han att han gillade mig eller att han tycker om tomater?"

Shuta fli flu!

Matilda

När jag var ute och gick för några dagar sedan kom jag att tänka på det här med att vara rädd. Detta måste vara något alla upplevt på någon nivå, jag skulle till och med vilja påstå att detta är en väldigt vanlig känsla.

Man kan vara rädd för väldigt många olika saker, kanske är man rädd för spindlar, höjder, att flyga. Man kan vara rädd för att den man gillar inte känner likadant, eller för att karusellen man sitter i ska braka ihop, ja man kan egentlgien vara rädd för det mesta.

Just nu är det "på modet" att ta itu med sina rädslor. Man ska inte vara rädd. Media ligger på och uppmanar oss till att konfrontera rädslan, är man flygrädd ska man flyga mer, är man rädd för spindlar ska man leta upp en stor jävla fågelspindel och klappa den. Att vara rädd är en svaghet som den "moderna människan" inte har tid att hålla på med... Jag finner mig själv mitt i denna hysteri och undrar, Varför? Varför får man inte vara rädd?

Jag har länge ställt mig framför spegeln, tittat på mig själv och sagt, jag är inte rädd, jag tycker om mig själv, vet vem jag är och jag är inte rädd. Jo, visst är det här sant, jag är inte rädd, inte för spindlar eller höjder, nej, det är jag inte men det finns annat att vara rädd för... (Ta nu inte det här fel, jag är inte en psyk patient) Men jag är mer rädd för vad min egen hjärna kommer på än vad jag ser i verkligheten.

Jag är precis en sådan där person med jobigt bra fantasi vilket gör att jag lätt fantiserar ihop mycket läskigare senarion i mitt huvud än vad jag faktiskt står inför. Kanske är det här ibland till min hjälp, jag ser en större läskigare orm i mitt huvud så den lilla snoken på marken verkar inte så läskig. Men ibland ställer det också till det för mig, jag ser två killar viska tillsammans och titta på mig och det första jag tänker är "är de här jeansen verkligen så ful?" medan de kanske egentligen säger "de där jeansen var riktigt snygga, för att inte tala om tjejen." nej, vad vet jag och vad spelar det egentligen för roll? Men det är irriterande att tänka eller när det plötsligt blir extremt jobbigt att gå den där kilometern hem i mörkret, då jag kan se mig själv i närkamp med både mördare och våldtäktsmän.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska dra för slutledning med det här, jag anatar att den första får bli, nej, jag är inte mentalt sjuk och den andra är så enkel som;

Det är helt okej att vara rädd.

Monsters are real and ghosts are real too... They live inside us and sometimes, they win... //Stephen King

XO

Matilda

Så bra låt <3

Igår var det time för lite filmkväll med några vänner. Efter lite skratt och spel slog vi tillslut igång klassikern Moulin Rouge och återigen blev jag fast i världen av horor, medvetslösa argentinare, absint och bohemiska revolutionen. Precis som vanligt fick jag gåshud när de körde igång Roxane och kunde inte hjälpa att fälla en tår under sista scenen, fan, den slutade lika tragiskt som förra gången!

Denna totalt kaosartade och extremt överdrivna film kan faktiskt vara en av de bästa filmerna som någonsin gjorts. Från hur de filmar till karaktärerna, storyn och musiken. Allt går ihop så jävla perfekt överdrivet, jag älskar det!

Det jag egentligen tycker är det allra bästa med den här fantastiska filmen är faktiskt musiken. I just Moulin Rouge har de använt all finess och skicklighet med filmmusiken och verkligen tagit den till max. Det är så fantastiskt gjort, hur de bara lägger till några stråkar på precis rätt ställe, drar på med full orkester och gör allt för att få det så intensivt som möjligt, det kliar i fingrarna på mig och jag vill bara ta hem hela Moulin Rouge till mitt vardagsrum…

Peace out

Matilda

Idag har jag bara lite små allmänna bemärkningar på världen.

Först måste jag bara uppskatta vädret och mitt sällskap just nu. Jag och en av mina äldsta vänner som jag inte träffar ofta nog tog i morse en promenad i vårvädret och det var bara så mysigt att gå i solen och prata om inegnting och allting. Nu sitter jag på hennes terass, njuter av solen och blåbärste.

Nästa solstråle i mitt liv just nu är grreen days nya singel som de lagt ut på sin hemsida (http://www.greenday.com/splash/splash.php). Den är så bra. Ni kanske inte förstår min lycka över det här men jag har lyssnat på Green Day sedan jag var 130 cm lång och de har kommit att bli mina gudar i min egna privata musik religion...

Njut av påsklovet nu och ha det bra.

XO

Matilda

Jag börjar känna mig lite deppig. Ingenting vill gå som jag vill att det ska. Våren kom och nu är den borta igen, jag skulle se desperate housewives och så är det hockey, jag vill ha kjol men jag sitter här i jeans, ja ni fattar grejen…

För att min deppighet inte ska ta över helt har jag bestämt mig för att ta upp en av min vän på öns idéer, jag tänker räkna veckans guldkorn. Detta är alltså ett försök att se livet på den ljua sidan och allt det där…

Here we go

Nu har jag funderat över min vecka och jag måste säga att jag faktiskt känner mig lite gladare, det finns hopp om livet after all, who knew?

Jag lägger till lite skön musik så kan ni alla lyssna, njuta och fundera över era egna guldkorn;)

XO

Matilda