Jag satt i mitt arbetsrum på skolan för tio minuter sedan, inget ont anande och planerade mitt blogg inlägg då mina tankar plötsligt avbröts av ett gällt skrik. Jag tittade upp och insåg att det var Erika som skrek, jag slängde mig upp från min datorstol och sprang modigt till hennes räddning. En sekund senare gjorde jag henne sällskap uppe på bordet...

 - Var är den! Skrek jag och tittade skräckslaget ned på golvet sammtidigt som jag försökte lugna mig själv.

- Där! Tjöt Erika och pekade.

- Vad ska vi göra?

- Vänta...

Erika plockade upp en naturkunsakpt bok (modig tjej det där) och försökte fösa upp odjuret med den men den ville inte sammarbeta.

- Kom igen! Du klarar det! Sade jag uppmuntrande från min säkra plats på bordet.

Kampen var hård och jämn men tillslut lyckades hon ta kontrollen över monstret.

- Vad ska jag göra nu?

- Jag vet inte!

Utan att tänka vidare började Erika dra ut boken i korrdidoren där hon tillsut blåste av det äckliga långbenta monstret, vi sprang båda in i rummet igen och smällde snabbt igen dörren fter oss, faran var över!

En spindel mindre att oroa sig för

XO

Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...