I morse under mina tjugo minuter på halvåtta bussen till stan insåg jag att jag börjar bli gammal...

När jag satt där på bussen med scull candy lurarna på och lyssnade lite soft på Blink 182's I miss you kände jag plötsligt ett sug efter att gå på pressbyrån, jag fann mig själv verkligen längta efter att få den där varma kaffekoppen i handen och ta den där första klunken av hett, svart kaffe...

När jag satt där och drömde om min kaffe kom jag plötsligt på vad fan jag höll på med, beroende av kaffe!? Kom igen, är jag 92 och heter Asta? Det här funkar inte, jag bestämde mig snabbt för att inte gå in på pressbyrån när jag kom till stan. Jag bytte låt till nått mer up tempo och försökte desperat tänka på annat.

Tillslut kom bussen fram till sundsvalls buss station och jag klev ur bussen, det första jag såg var... pressbyrån... kaffe...

Jag tittade mot busshållsplatsen som bussen jag skulle kliva på kom till, ingen buss... Jag tittade på pressbyrån, kände 14 kronor i min jackficka...

Äh vad fan!

Det är bara att ta in sin personlighet, jag är en kaffe beroende musik nörd som uppenbarligen har en inre ålder på 92 bast!

Snart kommer jag väl att börja skriva om min kärlek till småkakor också... underbart...

XO

Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...