Sittter nu här i skolan, har haft sovmorgon till nu, egentligen har jag sovmorgon till klockan ett men jag tänkte att jag skulle vara hurtig och duktig och komma hit och plugga lite. Det belv inte så. I stället sitter jag här med Lisa och diskuterar annat, en del Gemu (gehörs och musiklära) sådant där tråkigt som:

"visst var det Idas sommar visa som var en ren kvart?" och

"Det är am som är c's moll parallel eller hur?"

Extremt närdigt men oväntat trevligt.

Nu ska jag gå till musikhuset, sätta mig vid pianot och bara ta det lugnt, låta fingrarna spela och tänka på något annat, det är så skönt, att bara spela...

Nu kom Dario in också och påminde mig om all matte jag borde göra men jag tänker spela piano istället. Vad jag kommer sakna det här nästa år, alla människor och att bara sitta här och se folk komma och gå, det är trevligt, jo, det kommer jag att sakna...

Läste just igenom allt det här och oj vilket kontigt blogg inlägg men jag var på lite konstigt humör, kanske förstår ni eller inte... Nej nu ska jag till mitt piano som inte är mitt piano.

XO

Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...