Direktlänk till inlägg 10 september 2009
Jaha nu är den slut, världens längsta dag, eller känns så i alla fall. Den här dagen, världens längsta alltså började i den lilla byn Escurolles vid den lilla staden Vichy i det lagomt stora landet frankrike.
Där vaknade jag i morse, eller i natt beroende på hur man ser på saken. I alla fall gick jag upp klockan 03,30, tvingade i mig en kopp kaffe och myste in mig i min stora sköna Coldplay tröja.
Sedan började resan. Jag hoppade in i bilen med mina 36,7 kg packning och åkte i en timme till Clearmont ferrands flygplats. Där väntade jag otåligt på flyget i två timmar, tjatade med irriterande fransmän som vägrar prata engelska, hallå tjena säger jag du jobbar fan på en flygplats...
En timme, en kopp svart kaffe och en croassaint senare och jag är framme på charles de gaulle, Paris. Där skyndar jag genom flygplatsen som är helt fantastiskt stor, går i genom säkerhetskontrollen och kommer fram till taxfree.
Där strosar jag omkring bland chanel, dior, louis vuitton, burberry och dolce och känner mig lite som färdinand under sin korkek. Jag tittar och inser att jag kanske har råd att köpa prislappen för mina 40 euro... Jag ger mina kära väskor en sista hjärtskärande blick och styr mina converse klädda fötter vidare. Nej, det blev ingen Louis vitton den här gången heller, det blev det gamla vanliga, godis, ost...
Två timmar och äcklig flygplansmat och senare...
... Stockholm! Home sweet home :D
XO
Matilda
Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...
Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel). Matilda Andersson har skaffat spotify. Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget. För övrigt är det nuförtiden ...
Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...
Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar. Jag var klar med skolan för den ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 | |||||||
|