Direktlänk till inlägg 3 november 2009
Jag har konstaterat att människan är väldigt mycket för att samla på olika saker, det kan vara allt från frimärken, till fula glas delfiner, till upplevelser, killar och kanske gamla antika datorer, vad vet jag? Samladet kommer i alla former och storlekar men oftast finns det där.
Varför?
Jag tror det finns olika anledningar... som till allt, känns som att det alltid finns så mcyket mer än ett svar.
Vissa kanske söker efter kontroll, jag kan inte kontrollera vad som händer i mitt liv men jag kan i alla fall kontrollera hur många frimärken jag har, jag kan hålla koll på varenda en av dem och veta allt om dem.
Andra kanske helt enkelt bara söker efter något att fylla sitt liv med, en mening. Om jag bara hittar precis den där rosa och bruna proslinsdelfinen jag letat efter i tjugo år...
Eller så kanske det är ett tidsfördriv? Jag samlar på regstreringsnummer för att jag åker mycket bil och inte har något bättre att göra...
Några samlar väldigt medvetet och är beredda att lägga ner hela sin kropp, själ och förmögenhet på sitt samlande medan andra gör det mer omedvetet. Ändå skulle jag vilja påstå att beteendet finns hos nästan alla människor.
Jag tror inte det spelar någon roll av vilken anledning man samlar eller om man är medveten om det eller inte men på ett eller annat sätt tror jag att det inger trygghet. Lite stabilisering i livet och något som liksom bara finns där och är.
Jaha, det var väl typ det?
XO
Matilda
Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...
Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel). Matilda Andersson har skaffat spotify. Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget. För övrigt är det nuförtiden ...
Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...
Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar. Jag var klar med skolan för den ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 |
|||||||||
|