Nu är det återigen dags att ta fram tjocka dunjackan, favorit uggsen, halsdukar, vantar och varmaste tjock sockarna till finaste conversen. Det är ännu en gång dags att fylla på förådet av oboy, bröd att rosta, marshmellows och bullar.

Vintern är officiellt här! idag föll den första (riktiga) snön över min lilla stenstad.

Idag svepte jag in mig i min stora röda peak jacka, tog på mig mina hemstickade vantar och begav mig ut i mörkret och snön. När jag gick ned för busbacken kunde jag inte stoppa leendet att sprida sig på mina läppar. Jag tycker verkligen om den där bekanta lite bitade känslan i nästippen, lukten av fuktig halsduk och att se min noga plattade lugg dra ihop sig till en liten korkskruv.

Vinter.

När jag tagit mig ned för busbaken och hade fullt med snöflingor i håret styrde jag genast stegen mot stans ekologiska café, som förövrigt bytt lokaler (de är jätte fina) och satt sedan där och avnjöt en tallrk pasa med min mamma och syster och tittade ut på vinter vädret.

Jag ser det snöar, jag ser det snöar...

XO
Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...