Jag tänkte ta mig lite tid och plats att uppskatta mitt fantastiska kompis gäng. Helt underbara är de. Igår var det kära Anias födelsedag, 18 år, det är stort det... Grattis igen!

Sälvklart skulle här firas och firas gjorde det. Vi bakade bullar, kladdkaka, prinsesstårta, blandade saft, blåste balonger och sprutade sperpentiner.

Underbart

Och så här fortsätter det i det oändliga med oss, alltid är något på gång och det finns plats för alla att bara vara.

Vänner kan verkligen lyfta hela ens vardag och kanske ska vi gå så långt som att säga att de kan lyfta hela ens existens. Överallt finns de, vännerna. Vissa ser man ofta och andra finns i bakgrunden och är ändå precis lika viktiga och uppskattade. Vänskap är en spännande relation som man ska ta vara på och uppskatta.

I get by with a little help from my friends...

XO
Matilda

 

Oliiiv

18 november 2009 22:54

PUUSSSSSSSS!!!!!!



älskar att jag kommenterar xD

 

Ania

19 november 2009 23:17

Tack matil!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...