Åh, så jag älskar Breakfast at Tiffanys!

Jag menar vem skulle inte vilja leva så? I en gammal lägenhet i New York med en snygg granne en trappa upp. Ha en katt som heter katt och ha svarta krokodilskinn skor under sängen och ett par gigantiska rayban till den lilla svarta klänningen och sedan gå till Tiffanys med take away muggen och äta frukost. Låter inte alls fel i mina öron... inte alls fel...

Så underbart med gamla filmer, och gammal musik också för den delen...

De pratar så mysigt och har så coola kläder och är alltid snygg i håret. Handlingarna är så enkla men ändå så sännande och oväntade, det är mycket svårare att lista ut hur en gammal film ska sluta än en ny film. Och så måste man så klart älska humorn, hur kan det liksom inte vara kul med en kines (eller är han japan?) som är sur och grinig? Sedan är det så klart alltid ett plus i kanten att se en film med Audry, hon måste vara bland de vackraste människorna som levt. Så elegant och stilren. Älskar!

Så kommer vi tillsist till favorit delen i gamla "fina" filmer. Kläderna! Chanel, Rayban, Dior och alla andra underbara märken i original. De allra snyggaste retorklöderna och möblerna samlade i en enda film.

Det var kanske bättre förr ändå... på vissa saker i alla fall...

XO
Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...