Känns lite som om jag tappat bort mig själv på sista tiden. Eller är det bara så att "den jag är" inte riktigt är samma tjej som "den jag var"? På något vis känns det som om jag tappat bort den där lilla rödåriga tjejen med Ramones tröjan och alldeles för mycket kajal på vägen till något annat.

Något större? 

Så slår jag på mina kära gamla Aerostmih skivor och tänker, nä då, hon är fortfarande där. Lika musik tokig som alltid. Men är det verkligen på samma sätt?

Det brukade vara;

"It's the music we live for!"

Nu är det mer;

"It's the music we live for...?"

Fast egentligen, varför måste jag besätmma vem jag är? Vad är det för påhitt? Jag måste väl inte ha en definition på vem jag är, egentligen? Jag kan väl bara vara och göra det som känns bra och sedan skita i vad som är "min stil" och inte. För allt som känns bra är ju "min stil", right? (så länge det inte skadar någon annan så klart...)

Varför är det så hima inne att "hitta sig själv".

Hitta vad då?

Tänker jag. Vad är det man ska leta efter? Vad är det man ska hitta och bestämma och vem är det som behöver veta vad du bestämt är du? Vem är det som väntar på listan? Skulle det vara så att jag själv mår bättre av att ha ett papper som förklarar vem jag är. Det tror jag inte alls på.

Det måste snarare bli tvärtom, för om jag vet att "det här är jag" har jag plötsligt en massa krav att leva upp till som jag kanske egentligen inte alls skulle behöva ha. Mest troligt så är ju din lista ändå ganska lik dig själv så du skulle uppfylla de här kraven utan att gå runt och slösa en massa energi på att tänka på det hela tiden.

Ja... Vad fan är det man ska hitta?

Life's a journey not a destination

XO

Matilda