Okej, god jul, glad midsommar, gott nytt år och glad påsk. Nu när vi har det sagt...

Blädrade just igenom min blogg och tittade på tidigare inlägg och kom på att jag kasnke inte borde skriva ner blogginlägget jag tänkte men kom sedan fram till att, jo, det ska jag visst. Okej, jag skriver om mycket böcker men böcker är ju bra så here we go!

I min desperation efter något att läsa under julhelgen gick jag tillslut bara in i vårt lilla blibliotek och valde en ganska random bok, det blev den franksa boken "tillsammans är man lite mindre ensam".

Detta kan vara bland de gulligaste böcker jag läst.

Boken handlar om fyra huvudkaraktärer. En tjej med ätstörningar, en köksmästare som är väldigt ful i munen, en gammal tant som håller på att dö och en stammande kille som säljer vykort. Allihop bor tillsammans i en gammal lägenhet från 1800 talet i Paris och allihop är så där underbart operfekta, bekymrade med familjeproblem och är allämnt less på livet.

Älskar när en författare verkligen tar sig tid att bygga upp bra karaktärer, helt underbar bok som helt klart är värd att läsa. Att tjejen i boken dessutom har exakt samma tankesätt som mig själv gör bara saken ännu bättre.

XO
Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...