I morse under mina tjugo minuter på halvåtta bussen till stan insåg jag att jag börjar bli gammal...

När jag satt där på bussen med scull candy lurarna på och lyssnade lite soft på Blink 182's I miss you kände jag plötsligt ett sug efter att gå på pressbyrån, jag fann mig själv verkligen längta efter att få den där varma kaffekoppen i handen och ta den där första klunken av hett, svart kaffe...

När jag satt där och drömde om min kaffe kom jag plötsligt på vad fan jag höll på med, beroende av kaffe!? Kom igen, är jag 92 och heter Asta? Det här funkar inte, jag bestämde mig snabbt för att inte gå in på pressbyrån när jag kom till stan. Jag bytte låt till nått mer up tempo och försökte desperat tänka på annat.

Tillslut kom bussen fram till sundsvalls buss station och jag klev ur bussen, det första jag såg var... pressbyrån... kaffe...

Jag tittade mot busshållsplatsen som bussen jag skulle kliva på kom till, ingen buss... Jag tittade på pressbyrån, kände 14 kronor i min jackficka...

Äh vad fan!

Det är bara att ta in sin personlighet, jag är en kaffe beroende musik nörd som uppenbarligen har en inre ålder på 92 bast!

Snart kommer jag väl att börja skriva om min kärlek till småkakor också... underbart...

XO

Matilda