I fredags hände det. Äntligen efter flera veckor av planerande packade vi äntligen in oss i bilen och åkte upp till stugan...

...Och sedan åkte vi hem. Nej, inte riktigt så men det kändes som det... Det gick så fort.

Vi bastade i flera timmar och badade i polen som var så kall att det nästan inte gick att andas. Jag och Elin återupplivade gamla ridläger minnen och körde en finsk fylla (en lek). Sarah blev BFF med husspöket Walter och vi klämde ihop oss åtta pers i en liten säng och såg på Disney. Vi grillade, eller Tomas grillade om man ska vara noga och för första gången firade jag faktiskt national dagen. Sedan samlades vi på morgonen och åt frukost tillsammans. Så jävla trevligt, mysigt... Vädret var sämst men vad gör det när man har trevligt sällskap, egentligen.

Nej, det här får vi göra om!

XO

Matilda

Hittade just den här på datorn...

Jag packade min ryggsäck och följde packlistan noga, sovsäck, liggunderlag, mitt nya urläckra nagellack från chock, min plattång och allt annat absolut nödvändigt som behövs på en camping tripp med nya klassen.

Medan jag omsorgsfullt lade ner mina vita, låga Converse såg jag storartade vildmarks scener i stil med Indiana Jones framför mig. Jag kunde höra signatur melodin spela och såg mig själv klättra upp för branta berg och brottas med alligatorer, hela tiden med perfekt hår och en söt mycket passande grön och beige outfit med matchande skor.

Med dessa underbara visioner i tanken klev jag glatt på bussen med mina klasskamrater. Jag tittade mig omkring och insåg att kläd koden på denna resa var mjukis byxor med tillhörande jacka. Jag tittade ner på mina egna Diesel klädda ben och undrade varför ingen informerat mig om detta?

Efter bussresan som var precis lagom lång för att bläddra igenom dagens metro var vi framme i Lögdö. Vädret var kanske inte på vår sida men ingenting kunde sänka min äventyrslust. Återigen kom den heroiska melodin in i mitt huvud och jag såg mig själv kämpa genom regnet med packningen på ryggen och lera till knäna.

Jag klev ur bussen och ignorerade mina nyvunna vänners klagomål på det dåliga vädret. Istället slängde jag upp min packning på ryggen och började gå.

Efter cirka 20 steg var Indiana Jones som bortblåst från mitt minne och jag insåg att mina kära Converse var bra till mycket men de är inte vattentäta, who knew!?

När vi väl kom fram till logen vi skulle sova på var jag genomblöt och det såg ut som om jag dränkt min packning, då var det dags för nästa test. Paddla kanot.

Jag grep tag i första bästa paddlarkompis sedan begav vi oss ner till vattnet.

”Så, då var vi på plats. Vi ska bara hämta en kanadensare så ska vi starta sedan.” Sade min gympa lärare med entusiasm.

Kul! Tänkte jag, nu får jag äntligen användning för min engelska! Till min stora besvikelse kom hon tillbaka med en kanot, oj då…

Vi fick en genomgång på hur man paddlar och sedan skickade de iväg oss. 

I en timme satt jag sedan ihop klämd i en ”kanadensare” och hörde min partner ropa ”höger, vänster, oj oj oj! Höger!!!”  jag försökte desperat följa hans direktiv och klarade det med varierad framgång. Efter marshen tillbaka svor jag högt över Indiana Jones och började mer och mer tillbe Gossip Girl kidsen med gallerior och löjligt dyra skor.

Jag kände mig som Jack Skelleton då han kommer till jul-landet. Först var jag överlycklig och fascinerad, jag försökte härma det, gjorde allt i min kraft för att det skulle bli bra men det slutade med ett katastrofalt resultat.

Ändå uppskattar jag turen och visst hade vi kul!?

Nu kan jag med lugn acceptera att jag, nu och för alltid hör hemma i Gossip Girl världen med de dyra kläderna, fina restaurangerna och exklusiva hotellnätter, Indiana Jones är trevligare att titta på än att uppleva.   

You know you love me  

XOXO