Every new beginning comes from someother beginnings end...

Jag har skjutit upp på att publicera det här inlägget i flera dagar nu, bara haft det inom mig men inte riktigt orkat få ner det i ord, eller kanske har jag bara inte velat men nu känns det som att det är dags... Innan det inte längre finns inom mig. Så, here we go...

Jag har just gått ut första året på gymnasiet, jag, Matilda Andersson har klarat av mitt första år på gymnasiet, jag överlevde. Inte bara det faktiskt, nej, mycket har hänt under det här året, jag har lärt mig mycket om mig själv, fått flera underbara "estetar" vänner och kanske har jag vuxit lite också?

Idag gick jag genom korridoren på skolan, den jag gått igenom så många gånger i år. Jag hörde ljudet av mina klackar reflekteras tillbaka till mig, klick, klack. Jag såg hur alla elver och lärare tömde sina arbetsrum och jag kände för att gråta, för att bara säga åt alla att sluta, det kan inte vara slut än, jag vill inte att det ska vara slut än... För första gången i mitt 17 åriga liv ville jag inte ha sommarlov, det kändes konstigt.

Egentligen vet jag att det inte är sommarlovet som känns sorligt, nej, det gör det inte. Det är vetskapen om att jag inte kommer komma tillbaka den 24 augusti som känns sorlig... Det känns som att det här är ett stort steg i mitt liv ett jag kankse egentligen är redo för men jag har inte riktigt självförtroende nog att veta att jag är det, därför känns det svårt.

Det här är slutet på ett kapitel. Nu kommer väntan, en mellan tid och sedan hoppar jag ut i det okända och nya alldeles själv...

Ja, idag är slutet på ett kapitel i mitt liv.

XO

Matilda