Efter några timmars vildrusning i stockholm var det äntligen dags att gå bort och börja köa till Coldplay. Jag och Erika sprang långt före resten av vårt gäng på våra ego tränade ben och hann därför fram till Stadion med sex tjejer i släptåg. När vi väl kom fram till stadion (arenan där de skulle spela) var allt vi dåg en lång kö och vi frågade oss själv.

"var fan börjar kön?!"

Efter lite betänketid kom vi fram till att det var lika bra att bara chansa på ett håll så vi började gå, det var en jäkla lång kö... Tillslut kom vi fram till ett avbrott i kön och vi bestämde oss för att sätta oss ned och vänta, vänta, vänta. Efter ett litet tag visade det sig att vi gått före typ halva kön, Ooops!! Men med tanke på att skadan redan var skedd var det väl ingen idé att rätta till felet, right?

Efter att ha pressat i oss lite wok på typ tre minuter, vilket är väldigt bra med tanke på att vi var tvugna att äta med pinnar (inte det lättaste!) började de äntligen in släppet.

Som de äkta Coldplay fans vi är började jag och Erika springa allt vi kunde så att vi skulle få bra platser.

"Gå!" Skrek vakterna argt till oss.

"aja..." Svarade jag och Erika och sprang förbi...

... Och fick världens bästa platser! Typ tio meter från scen precis i mitten, grymt bra platser jag kunde lätt ta in Chris Martins snygghet (han är alldeles för snygg för att ha barn!)

Ytterligare två timmar, vätskebrist, fotverk och svärande senare och så stod de där. Plötsligt hade jag glömt att jag hade ont i fötterna och var less och allt som fans var coldplay.

Jag kan inte ens beskriva hur bra det var och jag tänker inte betyg sätta det heller.

Man ska inte betyg sätta konst

XO
Matilda