Oj, oj så längesedan jag bloggade. Vet egentligen inte varför, har varit lite omotiverad på sista tiden. Eller kanske bara impulsiv? Just nu har jag ett samhälle häfte på 10 sidor vilket ska vara läst inom halvtimmen som ligger och bränner bredvid mig men jag kände ju för att skriva...

inte läsa...

Jag känner för att göra, inte lära och orkar inte planera upp någonting. Jag vill ju bara vara! Varför kan man inte bara få vara någon gång i bland? Bara göra det man känner för just nu?

Som idag, idag vill jag gå ut på stan, köpa en islatte, en ny söt klänning och de där underbara replay klackarna jag känner ett enormt behov av att äga...

Istället sitter jag här inne på skolan och försöker tvinga mig själv att förstå saker jag inte har en aning om, politiker kommer jag aldrig att bli...

Jag känner pojken här i fönstret mitt emot, han samlar drömmar i fickan...
på en skenande cykel, den där pojken blir säkert pilot

Se dig för lillebror, här kommer lyckan... här kommer lyckan...

XO
Matilda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...