Jag satt i mitt arbetsrum på skolan för tio minuter sedan, inget ont anande och planerade mitt blogg inlägg då mina tankar plötsligt avbröts av ett gällt skrik. Jag tittade upp och insåg att det var Erika som skrek, jag slängde mig upp från min datorstol och sprang modigt till hennes räddning. En sekund senare gjorde jag henne sällskap uppe på bordet...

 - Var är den! Skrek jag och tittade skräckslaget ned på golvet sammtidigt som jag försökte lugna mig själv.

- Där! Tjöt Erika och pekade.

- Vad ska vi göra?

- Vänta...

Erika plockade upp en naturkunsakpt bok (modig tjej det där) och försökte fösa upp odjuret med den men den ville inte sammarbeta.

- Kom igen! Du klarar det! Sade jag uppmuntrande från min säkra plats på bordet.

Kampen var hård och jämn men tillslut lyckades hon ta kontrollen över monstret.

- Vad ska jag göra nu?

- Jag vet inte!

Utan att tänka vidare började Erika dra ut boken i korrdidoren där hon tillsut blåste av det äckliga långbenta monstret, vi sprang båda in i rummet igen och smällde snabbt igen dörren fter oss, faran var över!

En spindel mindre att oroa sig för

XO

Matilda