Vintervägar, solen skiner, himlen är blå och det fallar lite fin snö i sakta mak. Japp, en perfekt dag.

Jag och pappa satte oss i bilen och bestämde oss för att den här dagen var lika bra som någon annan att övningsköra på (har kommit på att jag fyller 18 om typ en månad så nu gäller det!!). Först skjutsade vi upp lillasyster till hästen och sedan bar det av och hej vad det gick. Helt okej faktiskt, inget motorstop ingenting, lovley!

Så svängde jag upp på den lilla vägen till stallet och... ja... det gick inte så bra längre... hux flux var halva bilen nere i diket.

PPPPPPPPPPPiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiipppppppppppppppppppppp
ppp

Hm, ja... mindre bra kan man ju lugnt säga, dock kunde det ha varit värre, right? Jag menar det var ju i alla fall fluffig snö jag körde in i och inte ett träd, det är bra...

I alla fall så var vi tvungen att ta en traktor och dra upp bilen med medan jag stod ute och frös arslet av mig, jag får skylla mig själv det är fan vad man förtjänar efter sådan extrem klantighet...

XO

Typ vinterns klantigaste tjej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det var ett tag sedan jag skrev kan man lugnt säga. Jag tittade igenom min egen blogg och såg att sist jag skrev var när jag läst The short second life of bretanner men nu sitter jag här igen, 15 böcker senare och skriver igen, ...

  I lördags bestämde jag och min mamma att det var dags för en riktig shopping tur, jag tror det var längesedan jag shoppade så mycket... Förutom de perfekta sandalerna hittade jag dessutom Stephanie Meyers nya bok The short second life of Bree Ta...

Enorma steg just nu i livet, (trumvirvel).   Matilda Andersson har skaffat spotify.   Spännande eller hur? Jag trivs ganska bra med det, har gjort lite coola spellistor och känner att jag har koll på läget.   För övrigt är det nuförtiden ...

  Jag vet att jag under flera års tid varit väldigt emot Jane Austin och hennes böcker men kanske håller jag på att bli gammal eller bara börja se världen på ett litet annat sett men plötsligt har jag börjat se det vackra i hennes ...

Jag skrev och skrev till jag inte orkade skriva ett ord till och mitt huvud kändes tungt som bly och jag aldrig mer ville höra namnet Jane Austin igen. Ändå kändes det som om en enorm vikt lyfts från mina axlar.   Jag var klar med skolan för den ...