Jag måste börja det här blogg inlägget med en varning till alla er som inte hänger med i Gossip Girl, läs inte det här, det kan försötöra ganska mycket för er;)

I alla fall så kom det ut ett nytt Gossip Girl avsnitt igår, ett jag spänt väntat på i en hel vecka då förra veckans avsnitt var riktigt bra.

Så jag tog några vofflor i går kväll (det var ju voffeldagen, då måste man äta vofflor) och satte mig ner vid tv och körde igång nya Gossip Gorl avsnittet. Gissa om jag blev besviken! Allt bara sket sig totalt, jag blir så jävla förbannad!

Först och främst vad fan håller Nate på med? Jag som började tycka om honom och så kommer han nu och bara "neeej, jag ska bli politiker och värsta seriös" gå och dö grabben!

 Detta gjode mig dock bara lite små irriterad.

Det värtsa med gårdagens avsnitt var Blair och Chuck. Jag är ett stor fan av deras förhållande, det är så himla skrewed up att det blir så himla rätt. Varför kan de inte bara få vara tillsammans? Varför måste det hela tiden komma någon annan emellan? De som skriver Gssip Girl måste verkligen vara desperata efter något som kan hålla dem ifrån varnadra...

Jag blir tokig!

XO

Matilda

Ps

Killen som spelar Cuck är egentligen britt och har ett as härligt band som heter The Filthy Youth, perfekt vårmusik :)

Här är en av deras låtar;)

Hej alla glada!

Tydligen finns det folk (host, Johannes...) som tycker att jag bloggar för lite så jag tänkte att det kanske är dags att skriva lite igen...

Dagens otorligt intressanta ämne, The O.C (jag vet, sååå intressant, men det är min blogg så jag skriver om vad jag vill ;) )

I alla fall så vaknade jag jobbigt tidigt i morse, jag försökte desperat somna om utan större framgång och tillslut gav jag upp med en lång harang svordommar.

Jag stod i köket ett tag lite förvirrat, vad gör man egentligen klockan halv sex på morgonen?

Tillslut kokade jag mig själv en kopp kardemumma kaffe (så gott för er som inte smakat) och slog på ett avsnitt O.C

Ännu en gång kan jag konstatera hur bra O.C är! Jag tror seriöst att jag måste köpa en "I love Seth Cohan" T-shirt. Han är så jävla rolig!

I morse lyckades jag slå på avsnittet där Sandy har ett "sex talk" med Seth i vilket man kan njuta av repliker som:

"I felt like a fish Ryan, I was Nemo and I just wanted  to go home..."

"It's okay son, we Cohan men are sexual people..."

Jag tror faktiskt att The O.C var första serien jag följde och jag kan erkänna att jag har sett alla sesonger minst 3 gånger och jag tycker fortfarande att det är bra! Jag blir bara så glad när jag tittar på den...

Så... dagens lärdom, vaknar man klockan halv sex på morgonen och inte har Robert Pattinson i sin säng är rätt sak att göra att se på The O.C

XO

Matilda

Hej alla glada.

Är det någon annan som har lagt märke till miraklet? Det är soligt ute!

I morse när jag tittade ut genom fönstret insåg jag att det var sol idag igen. Plötsligt kände jag behövet av att skita i min tjocka, klumpiga dunjacka och drog istället på mig min älskade läderjacka. Jag snörade på mig mina låga converse, tog på mig Ipod lurarna och kunde inte hjälpa att slå på lite Håkan Hellström.

Plötsligt när jag gick där i solskenet med den glada spralliga musiken (säga vad man vill om Håkans röst men glad blir man av honom!) kunde jag inte hjälpa att små le och dansa lite för mig själv, snart är det vår! Tiden för sjukt snygga och tajta jeans, pumps, korta söta kjolar, stora läderväskor med matchande jackor och framförallt, solglasögon, solglasögon och solglasögon, jag lägtar redan!

It's such a lovley day...

                            //Coldplay

XO

Matilda

I söndags tog jag på mig mina fina klackar, lilla handväskan och mutade tillslut min kära syster med en chai-latte och drog iväg med henne på stan. Där gick vi den vanliga rundan, JC, MQ, H&M, Lagerhouse...

Jag gick också in en sväng på inrednings affären Granit eftersom min mamma fyller år i helgen. Där gick jag runt ett tag bland burkar och örngott och hittade tillslut en bra present, jag gick till kassan och skulle betala, Fan, jag hade inga kontanter... Jag gav tjejen bakom disken mitt kort och bad till gud att hon inte skulle fråga efter legg (slarvig som jag är har jag tappat bort mitt och inte fixat ett nytt...).

- Har du legg? Log tjejen mot mig.

- Måste jag ha det? Frågade jag tveksamt.

- Det vore bäst... Svarade tjejen med ett leende.

- Um... Okej? Sade jag och visste inte riktigt vad hon menade, skulle jag få betala eller inte?

- Får jag person nummer så är det lugnt. Sade hon och skrattade lite åt mitt förvirrade ansikte.

- Tack! Log jag och rablade snabbt mitt personnummer.

Jag gick ut från äffären och kände mig ganska nöjd. Sedan styrde jag stegen mot Kahls (min syster är svag för te). När vi kom dit och skulle betala visade det sig att även denna kassörska var riktigt sjyst, hon stod i en kvart och diskuterade vanlijlatte med mig och min syster.

Så, meningen med den här långa utläggningen;

Extremt trevligt med sjysta människor bakom kassan, jag har fått nog av vuxna, sura människor som ser ut som att de ska dö varje gång man frågar dem om hjälp. Jag vet inte om det är för att jag är under 20 eller vad som är problemet men seriöst, tror de verkligen att jag blir sugen att köpa något när de tittar på mig som om jag skulle stjäla hela butiken? Skärpning!

Hela min dag blev faktiskt lite bättre efter att jag blev bemött av dessa trevliga människor, dock måste jag säga att de inte går att jämföra med favoriten, Harrods. Där stod killar i grön kostym och höll upp dörren med ett vänligt leende och ett "good afternoon mam" på perfekt brittiska när jag kom gående emot dem. Himmelriket!

XO

Matilda

I morse under mina tjugo minuter på halvåtta bussen till stan insåg jag att jag börjar bli gammal...

När jag satt där på bussen med scull candy lurarna på och lyssnade lite soft på Blink 182's I miss you kände jag plötsligt ett sug efter att gå på pressbyrån, jag fann mig själv verkligen längta efter att få den där varma kaffekoppen i handen och ta den där första klunken av hett, svart kaffe...

När jag satt där och drömde om min kaffe kom jag plötsligt på vad fan jag höll på med, beroende av kaffe!? Kom igen, är jag 92 och heter Asta? Det här funkar inte, jag bestämde mig snabbt för att inte gå in på pressbyrån när jag kom till stan. Jag bytte låt till nått mer up tempo och försökte desperat tänka på annat.

Tillslut kom bussen fram till sundsvalls buss station och jag klev ur bussen, det första jag såg var... pressbyrån... kaffe...

Jag tittade mot busshållsplatsen som bussen jag skulle kliva på kom till, ingen buss... Jag tittade på pressbyrån, kände 14 kronor i min jackficka...

Äh vad fan!

Det är bara att ta in sin personlighet, jag är en kaffe beroende musik nörd som uppenbarligen har en inre ålder på 92 bast!

Snart kommer jag väl att börja skriva om min kärlek till småkakor också... underbart...

XO

Matilda

Sorry att jag inte skrivit på ett tag men jag har faktiskt en bra anledning, Twilight.

Under några veckors tid började jag inse att min omvärld kom in i någon konstig Twilight dimma. Allt jag hörde folk prata om, diskutera, göra och se var Twilight, det var som att resten av världen inte existerade och allt på grund av fyra bäcker om vampyrer.

Länge bara fnös jag åt vad alla sa och tänkte "Men är dom helt dum i huvudet hur bra kan dom vara?"

Så kom min födelsedag och jag fick alla tre böckerna av min kära farmor. Full av fördomar lade jag mig i min säng på Tisdag kväll och började läsa första kapitlet.

En vecka och fyra böcler senare vaknar jag upp ur denna fantastiska värld och fattar knappt vad som hänt. Plötsligt hängde jag gladeligen med i Twilight snacket och fann mig ofta börja det... konstigt...

Så här i efterhand när jag äntligen börjar komma tillbaka till mitt liv skulle jag vilja påstå att detta är de bästa böckerna jag läst i mitt sjuttonåriga liv och jag vet redan vad som står överst på önskelistan till jul. En Edward, komplett med snygga syskon och oemotståndliga ögon.

 "Mamma, snälla kan jag få behålla honom?" ;)

XO

Matilda

Idag hoppade jag upp, pigg och kry (not!) klockan halv sex på morgonen, om det ens räknas som morgon... I alla fall följde jag O.C brudarnas exempel och packade min lilla yoga väska, en mycket söt sak btw och gav mig i sällskap med min lillasyster iväg till gymet.

Jag skyndade in genom dörrarna (som vanligt var jag tio minuter sen...) packade upp min yoga matta och svepte med blicken äver rummet där jag inte såg något vidare interessant, en halv sekund senare klev världens snyggaste hår in i rummet, okej, det fanns en kille till håret också... men seriöst, vilket hår! Min yoga lärare började prata och sedan stod jag där i 45 minuter och böjde min kropp i ställningar jag inte visste var möjligt!

Jag kan faktiskt inte besätmma mig för om jag tycker om yoga eller inte... ena sekunde upplever jag det som en traumatisk upplevelse som jag skulle vilja likna med att hänga upp och ned från ett träd i tjugo minuter för att nästa sekund hitta fullständig still het och balans... hm... nej, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om den här upplevelsen.... jag tror jag tycker om det. Anyways, så har jag besämt mig för att ge det en till chans nästa vecka. Om inte annat bara för att se den extremt coola killen med snygg hår igen, allting blir roligare om en snygg kille är inblandad:)

XO

Matilda