I fredags slutade jag tidigt, packade ihop alla mina saker och tog bilen upp till sommarstugan med min mamma (och ja, tog bilen, jag körde!). Vi tänkte åka raken vägen upp men vi var tvungen att stanna på Ikea... där vi shoppade lite och åkte tillslut vidare.

Väl i stugan lagade vi mat och förberedde för ankomsten av tre fransmän (eller en framsman och två fransyskor, kallar man alla för fransmän då?). Efter en del matlagande och ljuständande kom de tillslut.

Vi fikade, prtade svfrangelska och drack vin i några timmar. Sedan tog jag min underbaraste härnösandsbo i handen och vi tog en promenad som vi aldrig ville avsluta och diskuterade allt viktigt och oviktigt.

En väldigt bra dag...

XO
Matilda

Vampire Weekend i lurarna, solen i ryggen, vinden i håret och grusvägen som sträcker ut sig framför mina fötter.

Lite längre, lite fortare, lite till.

Backe upp, backe ned.

Hårda steg mot mjuka sulor i en jämn rytm, ett, två, tre, fyr...

Can you stay up. To see the dawn, In the colors Of Bennetton?

Is your bed made? Is your sweater on?...

Bara fram till huset bakom nästa kurva, eller kanske lite till?

Sista backen, dags att sträcka ut benen, lite snabbare... Vintern hänger inte med utan hamnar efter.

Ett leende går över mina läppar.

Då var säsongen igång då, första joggingturen gjord.

XO
Matilda

Läste just Elins musikblogg och fick lite inspiration till min egen så jag tänkte skriva ett nytt inlägg istället för det crappy one jag skrev alldeles nyss.

känner att mitt "musik liv" består av tre delar;

 - Det jag spelar

 - Det jag lyssnar på

 - Det jag ser

För tillfället är alla på ganska olika ställen och väldigt olika tillfredsställda.

Just nu är jag extremt less på att kompa på piano och har därför gett upp på det totalt och börjat spela mer gitarr. Vilket känns väldigt bra, gitarrspelandet börjar falla mer och mer på plats.

Å andra sidan spelar jag nästan mer piano än jag någonsin gjort tror jag men mest bara klassiskt. Att läsa noter börjar också gå bättre och bättre. Just nu spelar jag Mozart.

Genialisk musik. Så fort man börjat spela Mozart på piano känns plötsligt kompositörer som Yiruma väldigt tråkiga...

Min ipod däremot får stå ut med en konstig mix av musik. Ena sekunden spelar jag Vampire Weekend för att nästa byta till Springsteen. Jag känner faktiskt mest för skön 70 - tals musik måste jag erkänna. Ibland blir jag så himla less på all ny musik (kanske samlade jag på mig dagens kvot av pensionär pöäng nu?) jag tycker om att gå tillbaka till början på något vis. Ramones, Springsteen, Hendrix. Deras musik hållet alltid.

Till sista kategorin.

Jag var och såg Timo Räisänen i lördags och han verkar aldrig slå fel, killen ser ut att ha så himla roligt på scen att det smittar av sig på alla andra och jag gick därifrån med en "giddy feeling" i hela mig. Det finns inget som piggar upp en som att se bra live musik, bara hoppa med och skrik sjunga till, det är den enda rätta medicinen för hjärtat...

"Talk about a dream; try to make it real. You wake up in the night with a fear so real. You spend your life waiting for a moment that just don't come.

 Well don't waste your time waiting..."

XO
Matilda

Nu på morgonen har jag goolat sommarens utbud på festivaler och jag måste erkänna att jag är lite besviken.

Vanligtvis finns det minst fem festivaler jag absolut vill gå på, i år är det en och en halv.

Vad har hänt med Sveriges festivaler?

Jag tänkte gå på Pier Pressure i Göteborgs frihamn, se 30 seconds to mars och The Used men sedan vet jag faktiskt inte, kanske skulle jag kunna tänka mig peace and love men det känns lite onödigt att åka så långt i tre dagar och kampa och allt för att se ett band...

Festivalen jag skulle vilja gå på är way out west men vilken besvikelse line upen är... inte ett enda band jag vill se.

Kankse blir det helt enkelt till att vara hemma och jobba i sommar istället? Gud så bra för min ekonomi... :)

XO
Mat ilda

Allt går tungt nu, allt krashar på alla nivåer, kan inte spela piano, inte köra bil, kan inte räkna matte, inte hoppa över hinder med min lilla häst, inte spela gitarr och inte hitta mina sandanler som jag så desperat gärna vill ha, kan inte ens sova.

Allt går tungt nu...

...I am emo kid, i'm dark and sensitive with low self-esteem
i have no real problems but i like to make believe... dam da dam... I must be eeeemooo

XO

Tjejen med luggen i ögonen och svarta naglar som endast spelar death cab i sina scull candy...

Sitter här och väntar på bussen och för första gången på flera veckor känns det som om jag kan andas ut en liten stund, ta ett steg tillbaka och fundera lite.

Jag går andra året på gymnasiet, har nyss fyllt arton och har nog egentligen aldrig haft så mycket att göra. Eller så mycket att göra som jag har så höga krav på mig själv att klara.

Jag har grymt mycket i skolan, tentar av engelska, ska ta körkort, spela piano och skaffa jobb.

Och så hör det så klart till att jag är en såndär irriterande människa som måste ha bästa betyg i allt. Alla går runt och säger att de är stressade, men det är verkligen inte det jag är. Jag hinner med allt jag vill och jag hinner se alla mina serier varje vecka... Hur stressa kan jag vara?

Nej, det som får mitt huvud att tryckas ihop till en liten frystorkad ärta är prestationsångest.

Jag har fyllt arton, vilket inte verkade som en så stor grej men plötsligt kan jag skriva på viktiga bankpapper själv och ta körkort, låna pengar och skaffa ett riktigt jobb.

Dessutom har jag insett att jag snart slutar gymnasiet, det är bara ett år kvar och sakta men säkert börjar jag inse vad jag vill göra efter gymnasiet, börjar se ljuset och längta lite efter det.

Det händer mycket i huvudet just nu.

Men sammtidigt som jag ser bilder av mig själv i en skola i London och efter det på högskola inser jag hur bra jag måste prestera just nu för att det någonsin ska kunna bli sant. Jag måste ha perfekta betyg för att komma in på den skola jag vill, jag måste börja spara pengar för att ha lite kapital till en eventuell flytt till London.

Måste prestera.

Life is a bitch, no one has survived...

XO
Matilda

Jag har funderat mycket på ordet Perfekt (åh så jag lät som "the hatter", I have been cosidering things that start with an m...) I alla fall...

Det hela började när en av mina lärare hade en betraktelse om ämnet. Han hävdade att allt måste vara perfekt för vad annars skulle det kunna vara?

Så jag fortsatte på hans grubblerier och började fundera över vad jag tycker är perfekt.

Det finns perfekta stunder;

Kolsvart italienskt kaffe med riktigt mörk choklad. Att spendera timmar i SF bokhandeln och gå därifrån tio böcker rikare. Att äntligen få till de där j*vla sextondelsnoterna jämt.

Perfekta stunder.

Det finns perfekta tal som 6, 28 och 496.

Men finns det verkligen perfekta människor?

Vill man verkligen ha perfekta människor?

Är det inte det operfekta som gör oss så underbara?

Det operfekta som gör oss perfekt.

Du ser killen med det perfekta rufsiga håret men kanske är det hans slitna converse som berättar något värt att veta? Tänk så mycket de där conversen varit med om, hur många mil någon trampat på dem.

Kanske är det inte tjejens perfekta handstil som talar utan det trasiga hon skriver.

Perfekt i sin operfektion.

Kanske vill jag och läraren säga samma sak men på olika sätt... vad vet jag

It is all in the eye of the beholder...

XO
Matilda

Oj, oj så längesedan jag bloggade. Vet egentligen inte varför, har varit lite omotiverad på sista tiden. Eller kanske bara impulsiv? Just nu har jag ett samhälle häfte på 10 sidor vilket ska vara läst inom halvtimmen som ligger och bränner bredvid mig men jag kände ju för att skriva...

inte läsa...

Jag känner för att göra, inte lära och orkar inte planera upp någonting. Jag vill ju bara vara! Varför kan man inte bara få vara någon gång i bland? Bara göra det man känner för just nu?

Som idag, idag vill jag gå ut på stan, köpa en islatte, en ny söt klänning och de där underbara replay klackarna jag känner ett enormt behov av att äga...

Istället sitter jag här inne på skolan och försöker tvinga mig själv att förstå saker jag inte har en aning om, politiker kommer jag aldrig att bli...

Jag känner pojken här i fönstret mitt emot, han samlar drömmar i fickan...
på en skenande cykel, den där pojken blir säkert pilot

Se dig för lillebror, här kommer lyckan... här kommer lyckan...

XO
Matilda