Ja som sagt, jag var på konsert så just nu är jag en aning trött men ett litet bättre blogginlägg borde jag kunna få till...

Vi tog tunnelbanan ut ur stockholm och tog oss till fryshuset. Där stod vi i en väldigt söt liten kö i typ fem minuter där de informerade oss om att;

"Öronpropaaaaaaaaar, 10 kr öööööööronpropaaaaar 10 kr ööööronpropaaaar"

Nu kommer vi till den mer diskuternade frågan, varför är det alltid så sjukt dåliga förband?! (Jag vet att det finns undantag typ My Chemical romance för Green Day men ändå 99% av fallen). Billy Talents förband var någon blandning av slipknot och Jack Black i school of rock. Hm...

Billy Talent var dock grymma, precis som förra gången. Så underbart band. Publiken kan väl dock diskuteras... Men nu har jag i alla fall smak på hur en mosh pitt ska gå till så kanske ska jag ge mig på att starta en i matsalen?

XO
Matilda

Är det bara jag eller är det väldigt svårt att somna? Det verkar alltid så lätt i alla filmer och böcker, är det jag som har sovproblem eller får de hela saken att verka enklare än den är? Själv gör jag ofta samma sak (inte alltid men ganska ofta...)

Jag känner mig ganska trött och bestämmer mig för att gå och lägga mig, ett under av logik, jag vet... Så jag börjar hela proceduren, borsta tänder, tvätta bort smink, klinka lite på pianot läsa lite. Så tillslut är det dags att sova. Släcka lampan lägga sig tillrätta och...

Klarvaken.

Inte alls trött längre, nej, inte det minsta. Jaha, vad gör jag nu då? Så jag plockar upp minbok och säger till mig själv att jag ska läsa ett kapitel, fast min bok är väldigt bra så det blir fem kapittel och fortfarande;

Klarvaken.

Och nu? Plötsligt inser jag att jag är jättehungrig, typ, jag har inte ätit på en vecka och överväger seriöst att råna sushi restaurangen hunrig. Alltså måste jag gå upp och göra mat, inte blir man tröttare av det kan jag säga så tillslut hamnar jag i soffan framför någon serie jag har sett tusen gånget till exempel Gilmore Girls.

Klarvaken.

Sen börjar jag tänka och bloggar och det är ungefär där jag är nu...

Jag har också kommit fam till att jag dfinitivt föredrar superman krafter framför vampyrer men ingen av dem slår Syler. Jag måste köpa x man serietidningar nästa gång jag ska till huvudstaden så att jag kan ha på mig en sån där cool wolverin tröj utan att käna mig falsk och det är helt omöjligt att avgöra hur gammal Kirk är...

God natt

Matilda 

Igår skjutsade vi hem en av min lallasysters kompisar efter en hård figt med snön, är det ens lagligt att det snöar så här mycket?

I alla fall svängde vi in på kompisens gata och mötte en tant och en farbror med varsin snöskyffel i handen. Jag tänkte inte mycket på det förren vi mötte nästa par med spade i hand och nästa och nästa...

Oh my god!

Alla husen på gatan skottade snö samtidigt! Helt sinnessjukt! Det  kändes som om jag hamnat mitt på wisteria lane.

Min första tanke?

Hur får de ihop det här? Har de ett möte där de bestämmer när de ska skotta? Eller skickar de runt ett kedje sms? Om ni inte skottar idag kommer ni får sju års olycka i kärlek!

Fascinerande!

- Titta, alla skottar samtidigt! Utbrast jag tillslut.

- Du ska se när de klipper gräset tillsammans....

XO

Matilda

Oh, how wrong we were

to think immortality ment never dying...

- Hinner vi?

-Nja...

- Ni kommer aldrig hinna...

- Jo, kom igen.

- Vi hinner! Vi måste hinna!

Japp, så hade startskottet gått. Jag rusade ned i hallen, slängde på mig jackan, trampade i skorna och flög ut genom dörren.

- Åt vilket håll ska vi? Ropade jag till J.

- Hitåt! Skrek han tillbaka.

Jag besätmde mig för att lita på J, han hittade bättre än mig med tanke på att jag lätt skulle kunna tappa bort mig på min egen gata... så jag började springa efter honom.

Vi sprang ned för hela gatan, jag kände natt vinden blåsa i mitt hår och kylan grep tag i mina fingrar, jag hade inte tid att ta på mig vantar, nu fanns ingen återvändo... Jag sladde i kurvan och ropade till J.

- Vilket håll?

Upp, ned, upp, ned, äh fan vi springer uppåt. Vi fortsatte rusa uppåt och sökte förtvivlat efter en väg ned. Tillslut hittatde vi en väg som verkade helt ok så J gled på sina skor ned för hela backen, tyvärr är mina inte hala nog så jag fick så lov att springa.

Jag hörde mitt välbekanta sms ljud (i bet you look good on the dancefloor med Arctic) medan jag sprang efter J och plockade snabbt fram min sony ericsson.

8 minuter kvar...

Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiipppppppppppppppppppppp!

!!!!!!!!!!!!!!!!!

- Spring! Tjöt jag till J och insåg precis var vi var. Kom igen, vi kommer så hinna!

Vi längde stegen ytterligare och sprang ned för hela esplanaden.

Jag satte mig ned på bänken och pustade ut. Vi hade gott om tid, bussen hade ju inte ens kommit än!

Ännu en lördagskväll...

XO
Matilda 

Jag har en vän som just nu är i USA ett år som utbytesstudent. Satt och läste på hennes blogg och kom fram till hur underbart fantastiskt internet faktiskt är. Även fast hon är långt bort i Nevada så känns hon på något underligt sätt ganska nära ändå, inte så nära som man skulle vilja ha henne men ni fattar... inte så jätte långt bort som hon är heller...

Internet kan användas till en väldig massa skit, virus, ta folks pengar, försöra folks jobb mm men det är också väldigt bra. Alla dessa bloggar och skype, msn, mail och jag vet inte hur många tusen sätt som finns att hålla kontakten på helt gratis.

Me like!

XO
Matilda

Jag satt på bussen igår med mina största scullcandy lurar, skruvade på fulla basen och slog på ett av mina favoritband som är så grymt duktig på stämmor och små slingor i bakgrunden så man får gåshud när man lyssnar på dem.

Herre gud vad jag skulle vilja komponera något sådant. Det är helt fantastiskt!

Att kunna ge någon en hel bild, ett helt liv och en hel historia med en låt. Att alla får ta den som de vill och dra sina egna slutsatser...

Magi...!

XO

Matilda

Varför berättar vi inte sagor längre? Varför är inte jyklare och sagoberättare lika uppsakttade? När försavnn de?

Är det seriöst så att vi förväntar oss att Hannah Montana ska ta sagornas plats i världen? Jag kan inte tycka att det är ett okej byte. En platt tv som visar en översminkad tonåring . Eller, en riktigt människa som med full inlevelse och berättar förmåga så att det räcker och blir över som berättar en spännande saga om forna prinsessor och riken långt långt borta där det inte finns några gränser och allt kan hända.

Tyvärr Montana men du har inte ens en chans fast du kan sjunga...

Jag hoppas att de gamal goda sätten att underhålla på inte kommer försvinna i vår moderna tro att allt nytt är bättre än det gamla, är inte det lite arrogant?

Jag tror inte alls på att världen gör framsteg just nu, jag är inte ens så säker på att vi behöver göra framsteg just nu. Kanske behöver vi bara stanna upp ett tag och försöka ta hand om allt vi redan har förstört men också allt vi redan byggt upp. Är det så tokigt att bara vara nöjd ett litet tag?

Kanske verkar det som ett dumt utlåtande i "miljökris" tider. Men jag tycker att sagor är viktigt, väldigt viktigt faktiskt. Det är en konstart som håller på att försvinna eftersom alla tar den som så självklar. Men för att de riktiga sagorna ska överleva behöver de berättas, ofta och bra.

Alla barn förtjänar att få höra om fantastiska platser, magi, äventyr och en värld utan gränser. För att inte tala om att alla vuxna som får nöjet att återberätta sagorna de hörde från sina föräldrar.

If you can se the magic in a fairytale you can face the future

XO
Matilda