Ännu en typisk morgon i Matildas liv.

Vaknade yrt och var fruktansvärt sugen på ett glas vatten eftersom jag drömt om ett stort glas vatten fullt med isbitar konstant hela natten, hm, drömtolkning någon? Sedan blev det en kopp svart kaffe och Pelle svanslös med mamma och syster. Rusa in till rummet vilt försöka hitta på något kreativt att klä mig i (är det bara jag eller verkar det alltid som om man inte har en enda snygg sak i hela garderoben?).

Dags för dagens nästa kopp kaffe i termosmugg och ut i kylan, fan att det ska vara så kallt. Dock upptäckte jag till min förtjusning att det gnekade så där härligt i snön när jag kom ut så jag var tvungen att gå ett extra var i en cirkel... In i den grymt kalla bilen, massor av flece filtar så blir det mycket bättre...

Vi hämtade upp Johannes och kastade oss ännu en gång in i diskutionerna först blev det den heta diskutionen om Q var den nya "inne" bokstaven som sedan väldigt diskret gick över till att zombies definitivt kan springa över is vilket betyder att oskars plan sååå inte fungerar på vintern (se tidigare blogg inlägg).

Tillslut svänger vi upp på uppfarten till skolan och jag ser hur det blinkar, min första ologiska tanke;

Ooo disko!

um... Nej, det var inte riktigt så, brandalarm, fan...

Jahap det var bara att hålla för öronen och vänta, länge. Så länge att jag tillslut definitivt kunde höra thriller melodin i tjutet från brandalarmet, jag som bara ville ha lite kaffe...

Så nu sitetr jag här och bloggar medan johannes spelar gitarr och brandalarmet tjuter.

Just another day...

XO
Matilda 

Jul om typ en vecka!!!

Är det jag som är totallt efter eller är det en allmän åkomma men jag har sååå inte fattat att det är jul så snart! Själv är jag i princip inte klar med något, massor av julklappar att handla, tusen olika kakor och godisar att baka och så ska man hinna med skolan också. Oj Oj Oj, hur ska detta gå?? Stressigt värre.

Men frukta icke. Det kommer lösa sig. Den viktigaste delen är i alla fall fixad. Den som skapade mest oro och stress är nu löst, så skönt! Jag har inhandlat en klänning :D Så om jag inte lyckas få ihop alla julklappar i tid kommer jag i alla fall vara grymt fin i min 100% grå siden klänning när jag ber om ursäkt... Det är ju bra i alla fall...

XO
Matilda

Känns lite som om jag tappat bort mig själv på sista tiden. Eller är det bara så att "den jag är" inte riktigt är samma tjej som "den jag var"? På något vis känns det som om jag tappat bort den där lilla rödåriga tjejen med Ramones tröjan och alldeles för mycket kajal på vägen till något annat.

Något större? 

Så slår jag på mina kära gamla Aerostmih skivor och tänker, nä då, hon är fortfarande där. Lika musik tokig som alltid. Men är det verkligen på samma sätt?

Det brukade vara;

"It's the music we live for!"

Nu är det mer;

"It's the music we live for...?"

Fast egentligen, varför måste jag besätmma vem jag är? Vad är det för påhitt? Jag måste väl inte ha en definition på vem jag är, egentligen? Jag kan väl bara vara och göra det som känns bra och sedan skita i vad som är "min stil" och inte. För allt som känns bra är ju "min stil", right? (så länge det inte skadar någon annan så klart...)

Varför är det så hima inne att "hitta sig själv".

Hitta vad då?

Tänker jag. Vad är det man ska leta efter? Vad är det man ska hitta och bestämma och vem är det som behöver veta vad du bestämt är du? Vem är det som väntar på listan? Skulle det vara så att jag själv mår bättre av att ha ett papper som förklarar vem jag är. Det tror jag inte alls på.

Det måste snarare bli tvärtom, för om jag vet att "det här är jag" har jag plötsligt en massa krav att leva upp till som jag kanske egentligen inte alls skulle behöva ha. Mest troligt så är ju din lista ändå ganska lik dig själv så du skulle uppfylla de här kraven utan att gå runt och slösa en massa energi på att tänka på det hela tiden.

Ja... Vad fan är det man ska hitta?

Life's a journey not a destination

XO

Matilda

Åh, så jag älskar Breakfast at Tiffanys!

Jag menar vem skulle inte vilja leva så? I en gammal lägenhet i New York med en snygg granne en trappa upp. Ha en katt som heter katt och ha svarta krokodilskinn skor under sängen och ett par gigantiska rayban till den lilla svarta klänningen och sedan gå till Tiffanys med take away muggen och äta frukost. Låter inte alls fel i mina öron... inte alls fel...

Så underbart med gamla filmer, och gammal musik också för den delen...

De pratar så mysigt och har så coola kläder och är alltid snygg i håret. Handlingarna är så enkla men ändå så sännande och oväntade, det är mycket svårare att lista ut hur en gammal film ska sluta än en ny film. Och så måste man så klart älska humorn, hur kan det liksom inte vara kul med en kines (eller är han japan?) som är sur och grinig? Sedan är det så klart alltid ett plus i kanten att se en film med Audry, hon måste vara bland de vackraste människorna som levt. Så elegant och stilren. Älskar!

Så kommer vi tillsist till favorit delen i gamla "fina" filmer. Kläderna! Chanel, Rayban, Dior och alla andra underbara märken i original. De allra snyggaste retorklöderna och möblerna samlade i en enda film.

Det var kanske bättre förr ändå... på vissa saker i alla fall...

XO
Matilda

Har just läst ut en bok på två dagar. Helt omöjlig att lägga ifrån sig den. Hur underbart är inte det? Ni vet när man inte riktigt kan komma tillbaka till riktiga världen utan hela tiden föreställer sig hur det ska gå för karaktärerna i boken.

Älskar det!

Jag älskar när man kommer över sådanna böcker. Tyvärr är det faktiskt inte så ofta som jag skulle vilja att det var. Själv har jag inte läst någon så fängslande bok sedan jag läste ut sista Twilight boken, Breaking Dawn.

Någon gång skulle jag vilja skriva en sådan bok, en som inte gåratt lägga ifrån sig. Det vore något det!

XO
Matilda

Det ända rätta stället att vara på just nu...  

Är det det här som ska vara vinterdeprissionen som alla talar om? Att det bara känns som om all energi plötsligt tagit helt slut?

Jag vill ha jullov, nu. Jag orkar inte mer, inte alls. Jag känner bara för att ligga på soffan och se värdelösa serier och äta julgodis, möjligtvis ta en latte på stan. Jag känner inte alls för att plugga, det är så ansträngande...

Men nu sitter jag här i skolan och gör allt jag ska cch lite till och jag kan verligen se min "att göra" lista växa och växa för varje sekund som går och jag sitter kvar här och känner inget behov alls av att göra något åt det...

Jag vill vara rebellisk och skita totallt i skolan och ta första bästa tåg till Stocholm och köpa en kaffe på NK och titta på julskyltningen... Undra om jimmy Choo släppt några fina skor till julen...?

Någon som ska med?

XO
Matilda

Jag har läst boken Dearkly dreaming Dexter skriven av Jeff Lindsay. Det är alltså den första boken  i den serie som tv serien Dexter är baserad på.

Boken handlar om en polis i miami som extraknäcker som seriemördare. Mycket intressant. Jag är totallt fascinerad av denna bok. Historien är inte så speciell men jag är så imponerad över hur boken är skriven sm den text nörd jag fatskt är... Jag har aldrig läst något liknande. Att verkligen få höra hans tankegångar och "titta" in i Dexters hjärna, en känslolös hjärna. Helt otroligt läskigt men ändå kan jag inte hjälpa att tycka att det är intressant också. Det är så himla speciellt! Jag kan inte ens börja beskriva det så jag skriver ner ett stycke ur boken som exempel.

Det här är alltså precis när han insett att hans syster blivit kidnappad av en annan seriemördare.

"I did not want him to do anything with Deborah. And with that thought ofcourse everything seemed better. It was just so nice to have that settled. I preferred my sister alive, rather than in small blodless sections. Lovley, almost human of me. Now that was settled, what next? I could call rita, maby take in a movie... Or, lets se... Maybe save Deborah? Yes, that sounded like fun."

Som sagt helt sjuk läsning som alla som är less på att läsa samma gamla vanliga historia bode ge sig på och sedan diskutera, väldigt spännande och annorlunda.

(för er som sett serien måste jag påpeka att det inte ens går att jämföra de två med varandra.)

XO
Matilda

Är det bara jag som inte riktigt hängt med? Idag är det första advent! Som i det är bara effin fyra veckor kvar till jul, helt otroligt! I mitt huvud var det ungefär tre månader kvar, men inte då! Nu är den snart här!

För att förtydliga klagar jag inte alls. Jul är en av mina absoluta favorit årstider och jag tycker det är väldigt mysigt att nu få plocka fram jul stjärnorna, duka upp godisbordet och koka knäck.

Du har väl börjat på julklapps listan?

XO
Matilda (som nu måste gå och röra i sin knäcksmet och inte har tid att utveckla detta inlägg längre utan lämnar er nu med lite underbar julmuik av världens bästa Chris...)