Har nu äntligen varit och sätt filmen jag väntat ett helt år på. Jag var på premiären av Tim Butrons nya mästerverk med stjärnskådespelare som Johnny Depp och Helena Bonham Carter, de var så bra att jag satt och störde mig på Anne Hathaway ( och hon är egentligen inte en dålig skådespelare...) Nej, det blir något magiskt när Johnny Depp, Tim Burton och Helena Bonham Carter sammarbetar.

Jag var faktiskt nervös när jag gick in i bion. Jag meanr under ett år hinner man bygga upp ganska många väldigt höga förväntningar som jag trodde var omöjliga att uppnå men inte då... Tim Burton, han kan han...

Å andra sidan, hur skulle jag möjligen kunna bli besviken när de slänger ihop alla mina favorti saker i en och samma film? Det är som glass, godis och kaffe i en och samma blanding, det kan omöjligt blir fel :D

Helt fantastiskt underbart ljuvligt bedårande skrattretande bra. Allt var perfekt, kläderna, världen de byggt upp, djuren, replikerna.

Se den!

XO
Matilda

Satt och tittade på ännu ett design program igår fast just det här programmet var lite intressantare än vanligt. De byggde ett ekologiskt hus. Alltså ett hus som gick runt av sig själv, de gjorde sin egen el, odlade sin egen mat och eldade det som blev över och klarade sig alltså själv, oberoende av den materiella världen. Alla material kom från naturen och de använde så lite miljöfarligt som möjligt.

Underbart! Tänk om alla bara kunde tänka lite som de. Jag är inte så naiv att jag tror att alla plötsligt ska börja odla sin egen mat men lite kan man väl i alla fall anstränga sig?

Själv har jag börjat bli ganska miljömedveten, hur skulle jag inte kunna vara det när det är allt alla tjatar om hela tiden? Men på senare tid har det verkat som mer än bara tjat, plötsligt har det blivit ganska viktigt för mig. Och jag finner mig själv engagerat diskutera med människor som inte fattar principen.

Bara sådanna småsaker som att köra "eco drving", återvinna sopor och spara lite på elen. Ändringarna behöver inte vara så extrema för varje enskild person om alla bara kunde tänka sig att göra några små. Tänk bara om alla skulle ta bussen en gång i veckan? Vilken skillnad det skulle göra!

Dock tyckte jag ännu bättre om det där huset och kan inte riktigt släppa den där tanken, den är nästan peotisk;

"Jag vill ha en bra relation till den materiella världen, inte vara beroende av den."

XO
Matilda

Jag var på Yoga igår och gjorde slut på all min överskottsenergi. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor, stora halsduken, tjockaste jackan och en mysig mössa och började vandra ned till busshållsplatsen med Ipod lurarna i öronen.

Jag kom fram till busshållsplatsen med några minuter till godo och kände hur hela jag var så där mysigt trött i musklerna. Jag stod där och tittade på husen mitt emot och på trafiken som gick förbi i ett evigt flöde när det plötsligt byttes låt på min ipod och plötsligt verkade hela min värld annorlunda.

plötsligt kände jag mig övergiven och melankolisk och mitt-liv-filmen blev väldigt tydlig. Fantasktiskt vad lite musik kan göra.

You are only as tall as you're heart will let you be, You are only as small as te world will make you seem...

XO
Matilda

OKej, sitter nu med den godaste kaffe kopp jag någonsin druckit! Det är typ himlen i vätskeform! Hur kan kaffe ens vara så här gott!?

Kahls folket vet vad de gör... det måste jag säga.

Mumma!

XO

Nu har jag tagit mig igenom ännu en klassisk bok, den här gången, Dracula. Och nu pratar vi inte fjantiga små 2000 tals vampyrer utan Bram Stoker, dracula.

Underbara Underbara bok!

Det är helt omöjligt att inte älska alla dessa gamla klassiska böcker. Jag menar monologer på tre sidor om kärlek, livet, rädsla och allt annat i världen. När karaktärerna helt plötsligt utbrister;

"Alas!"

För att inte tala om den där underbara gamla engelskan.

I am in looove!

Fick dock lite perspektiv på hur töntiga de nya vampyrerna är... suck... Count Dracula är sååååå cool!

At least god's mercy is better than that of these monsters, and the precipice is steep and high. At it's foot a man may sleep

- As a man. Goody bye, all! Mina!

XO
Matilda

Jag har funderat, igen... Den här gången har jag funderat över ämnet komplimanger och när de bör ges och hur man bör ta emot dem.

Själv är jag helt värdelös på att ta emot komlimanger och tycker mest att det är pinsamt och jobbigt. Jag tänker oftast att "äh, men så säger de bara..." mumlar fram ett tack och tittar ner i golvet.

Kanske kan hanteras bättre...

För nog borde man kunna ta emot en komplimang och faktiskt ta åt sig av den utan att vara divig på något sätt? Har man jobbat hårt med något, vad som helst egentligen är det väl inte helt fel att få lite uppskattning för det och vara stolt övet sitt jobb utan att vara bitchig?

För att inte tala om att ge komplimanger vilket i mitt fall kanske sker alldeles för sällan. Varför inte säga till tjejen med grymt snygga skor att hon har fina skor istället för att bara tänka det? 

Ja många funderingar kan man ha på en torsdags eftermiddag...

XO
Matilda 

Jaha, så plötsligt har vi kommit in i februari och snart är det mars. Själv har jag nyss insett att det faktiskt redan varit jul. Jag känner som om mitt liv går på men jag hänger inte riktigt med, jag gör så mycket hela tiden att jag liksom inte hinner inse vad som händer, hunden är ute och går med mig, inte jag med hunden.

Det är en ganska konstig känsla, plötsligt står jag på en Billy Talent konsert jag trodde var någon gång långt fram i framtiden. Plötsligt är jag arton och myndig och allt bara går så fort. Allt i mitt liv verkar rusa förbi mig för tillfället och jag känner mig som den lilla tjejen i för stora röda skor som står lite på sidan och tittar på utan att riktigt vara med.

Snart är det till och med sportlov kanske kan jag ha tid att sitta stilla en stund då och reflektera över mina upplevelser.

Life's a journey not a destination

XO
Matilda

Jag var på konsert.

Det var kul.